Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten utflygt på Mälaren. E. S-dt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi återgå till fredligare ämnen och lemna krig och politik!
"Kung Beles söner gerna drage
Från dal till dal att be om svärd!"
Jag gick ombord på ångarn Brage
Helt fredligt på min Mälar-färd.
Jag glömmer kejsare och kungar:
Är jag ej neutral, så säj?
Jag vet, att jag på Mälarn gungar,
Men hvart jag far, det vet jag ej.
Men det råkade på att vara en stormig dag. Jag hade
aldrig föreställt mig att det skulle kunna storma
ordentligt och gå någon sjö på Mälaren; men jag blef
tagen ur min villfarelse:
Ty himlen hotade med skurar,
Och skyarne, de jagas vildt.
Hvar dam uti salongen kurar,
Och herrar svepte sig i filt.
Och vågen öfver bogen yrde
Och nordan röt ur svartblå sky;
Och jag var glad, att båten styrde
Helskinnad genom Nockeby.
De natursköna stränderna försonade mig till någon del
med den gemena väderleken. Inga nakna och skrofliga
berg: allting lummigt, vänligt och inbjudande.
Ack! det är hårdt, på detta viset,
Att guppa upp och ned, som vi.
Deruppe ligger paradiset,
Fast det vår nasus går förbi.
Emot att höra stormens tuba,
Som dallrar genom ben och märg,
Jag heldre satt med Ljunglöfs Cuba
Bland blommorna på Blackeberg.
Jag spisade min middag om bord, som var både god och
billig, hvarefter jag gick på däck och fortsatte mina
geologiska forskningar.
Det duggade från himlabågen,
Men regnet, Gud ske lof, försvann.
Vi kuskade igenom vågen
Och landade vid Canaan.
Der låg det anspråkslösa tjället,
Småskräpigt på sin gröna strand:
Det var visst Canaan, men stället
Var icke något Canaans land.
Hesselby skall vara ett präktigt slott, som jag
ej fick se, emedan det ej behagar visa sig från
segelleden. Vi landade likväl vid den i fordna tider
så kallade Hesselbykrog, hvarifrån vägen går upp till
stora Hesselby.
Och gungande för vinden hviska
De höga björkar med hvarann.
En herrgårdsdräng står med sin piska
Och ta’r sin verld, så godt han kan.
En torparunge höll till godo
Att äta krusbär ur kaskett.
Och nedanför på bryggan stodo
Två damer och en "sockensprätt".
Vid Löfstafjärden hade vi Österby, hvaraf vi ingenting
sågo annat, än en förfallen brygga. Görväln tordes
vi ej på, utan togo af vid Wentholmen och kilade in
i Svartsjölandet.
Jag käppen tog i hand och påsen
Och steg vid Hillersjö i land.
En kyrka låg på högsta åsen
Och ett slags värdshus låg vid strand.
Der fanns det öl att törsten dränka,
Och att få qväll gick som en dans;
Men bränvin fanns ej, kan ni tänka,
Och rum för resande ej fanns.
Jag utverkade mig likväl nådig tillåtelse att passera
natten i skänkrummet med fyra fönster och en glasdörr,
två lampetter och en disk. Lika godt! man ta’r seden
dit man kommer. Innan jag gick till kojs, besåg jag
Hillersjö och dess trädgårdsanläggningar. Ägaren
sjelf var borta. Allt var ungt och grönskande. En
egendomlig pumpinrättning såg jag, nämligen
en berså af pumpväxter med stora och små
pumper kring tak och väggar. En ko, som betade
på kyrkogården, upplyste mig, att hon mådde väl
och tillhörde klockaren. Hennes fromma utseende
harmonierade med stället.
Natten var lugn och välgörande. På morgonen i god
tid, i soligt och klart väder, var man om bord
igen, och innan kort åter på Löfstafjärden vid en
praktfull herrgård till venster om fjärden, midt emot
Lybeck. Mälarens gullgula bölja rullade mot stranden.
Gevären blixtra, hornen skälla
I trakten af Hellichii slott.
Det är ej menniskor som falla,
Det är ett slags pultroner blott.
Och skotten knalla, eko svarar,
Och jagten låter segerrik:
Hedin och Kullman jaga harar
Kring backarna vid Riddersvik.
Kersö, hvaröfver vägen går till Drottningholm, är en
förtjusande holme, med en präktig Villa, inbäddad i
löf och rosor.
Vid Kersö vi en Bagge togo
Som passagerare om bord,
Och solens strålar vänligt logo,
Fast vinden spelade från nord.
Och trän och blommor yppigt skifta,
Och skogen klang af fågelsång;
Och kammarrådet stod och vifta’
Med hatten ifrån sin balkong.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
