Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brunnen vid Nemi. Vandringsminnen från Albano-bergen. Karl Wetterhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vicl IVoml.
Vandringsminnen från Albano-bergen.
Anch’ io sono pittore! »Äfven jag är målare!» Detta ord-
språkblifna uttryck för den till sjelfmedvetande
vaknade konstnärskraften, detta jublande rop har
väl stundom sjelf bedrägligt höjt sig äfven inom
dem som aldrig inträdt i konstutöfningens skola
och hos hvilka handen aldrig blifvit delaktig
af de studier, som Ögat kunnat bibringa det inre
konstsinnet. Hvem har icke stundom känt sig frestad
till en sådan falsk sjelfbekännelse då han i en
konstnärs framställning mött just samma motiv,
samma scener eller samma ställen, som han upptagit
bland sina minnens albumblad. Vid betraktande af
den italienske aqvarellistens tafla »Vid brunnen»
ville äfven jag utropa »Anch’ io sono pittore!» ty
har jag icke bland tusende sinom tusende brunnar,
som mött mig i min väg, i hågkomst bevarat äfven
denna. Just detta lilla motiv, så skenbart obetydligt
för den som icke invärtes är en smula målare, har med
outplånliga drag fäst sig i mitt minne. Eller finnes
någon som vill bestrida att detta är.brunnen vid Nemi,
det förtjusande Nemi i Albano-bergen.
Det är en känd sak att allt sedan gamla testamentets
tider brunnarna verksamt bidragit till meddelsamheten
mellan menniskor, och det är så ännu i dag under
mera poetiska omständigheter, då ingen tidningsbärare
bringar oss dagens nyheter ända upp på vindskammaren,
hvarest en vattenledningskran nu ersätter den gamla
krukan, som gick till brunnen - så länge hon lefde.
Ett bevis på den plaskande fontänens inverkan på
tal-och hörselorganerna lemnar äfven förevarande scen
från brunnen vid Nemi. Om ni till bekräftelse på mitt
påstående angående lokaliteten ville fråga någon
af de fyra flickorna om vägen, skulle ni finna dem
allesamman så upptagna af den gode kapucinerbrodrens
meddelanden, att de icke skänka er fråga någon
uppmärksamhet. Hvad kan han väl hafva att säga? Icke
kan han komma i samma ärende som den gudsmannen
Eleasar. Den helige Franciscus’ ordenslöfte förbjuder
honom att befatta sig med så verldsliga ting; och
ingen af flickorna synes ännu vara giftasvuxen. Detta
synes till och med åsnan begripa, ty hon väntar sig
uppenbarligen ingen artighet af någon Rebecca utan
sörjer sjelf för törstens behof.
Äfven om jag icke känt igen brunnen vid Nemi,
skulle jag af kopparurnan och dess form kunnat säga
er att vi befinna oss i det romerska landet och, af
drägten, att vi äro i Albano-bergen. Medan vi vänta
på att flickan med den fyllda urnan på hufvudet skall
vandra sin väg - detta präktiga karyatid-motiv som man
aldrig tröttnar att med välbehag betrakta - må vi låta
fontänens svalka och pratsamma plaskande inbjuda oss
att dröja en stund i hvila och samspråk, och jag vill
då för några Ögonblick vara er förare i Albano-bergen.
Om ni vill vända er om och luta er med ryggen mot
bassinen, skall ni hafva framför er en af verldens
skönaste utsigter. Under edra fötter ligger Nemisjön,
en utbrunnen krater, till halfva sitt djup fylld
med vatten. Den liknar en jättebägare*), emaljerad
i grönt och med azurblå botten. Från bägarens rand
till vattenspegeln är ett djup af 300 fot och från
midten af sjön till den trattformiga bassinens botten
är likaledes 300 fot. Midt öfver sjön synes liksom
uthuggen ur kraterranden en liten stad, krönt af
ett slott. Der bredvid öppnar sig utsigten öfver
campagnan ända bort till hafvet, som längst vid
synranden utbreder ett bälte af azur och guld. Midt i
detta perspektiv reser sig vid Albanobergets fötter
en enslig höjd med ett öde gammalt vakttorn från
medeltiden.
Här såsom öfverallt i detta minnesrika land kan
man se historiens hägring genom årtusenden. Lago di
Nemi, de gamles Lacus Nemorum, lundarnas sjö, äfven
kallad »Dianas spegel», hade sitt namn af en uråldrig
blodig Dianakult, som här hade sitt hemvist. Oaktadt
öfverstepresten skulle af sin efterträdare
*) Det grekiska ordet kratär betyder bägare.
lefvande offras åt gudinnan, förmäler sagan ingenting
om prest-brist. Martyrskapet har alltid haft sin
lockelse. Nedanför staden Nemi kan man på en af
de många afsatser, hvilka liksom kragstenar stå
midt i branten, bärande små lummiga lundar, ännu
i dag se grundmurarna af ett tempel, som anses
hafva varit helgadt åt Diana. För ögat vill det
synas såsom om sjön saknade allt utlopp. Men så
är icke förhållandet. I likhet med hennes något
större tvillingsyster Albanosjön har Nemisjön ett
underjordiskt konstgjordt utlopp, som vid vattenbrynet
genombryter kraterns rand och utmynnar långt ute
på campagnan, hvarifrån det såsom en liten bäck
letar sig fram till hafvet. Äfven detta för sin tid
förvånande mennisko-verk leder sitt ursprung ända
från Roms sagorika barndom. Det berättas, att medan
Rom låg i krig med den etruskiska grannstaden Veji
(!3/4 mil norr om Rom), augurernas spådom förkunnat
att fiendens murar icke skulle kunna genombrytas
innan man genom berget brutit en väg för dessa
sjöars vatten, som just då öfversvämmade. Romarviljan
genombröt. först berget och sedan murarna. Sagan är
ganska betecknande för det verldskufvande folket, men
man anser likvisst Albano-sjöarnas emissarius vara
af ändå äldre ursprung. Visst är, att under tron på
Roms gamla gudar detta herrliga land blef odladt och
rikt, medan den katolska kyrkans herravälde qvarhållit
detsamma i mörker och armod. Det gamla Roms herrskare
sökte ofta lugnet vid Nemisjöns stränder och någon af
kejsarne (Tiberius eller Trajanus) lät här bygga ett
praktskepp, hvaraf ett i sjön funnet stycke förvaras
i jesuiternas museum
1 Rom. Kom så medeltiden, då Kyrkostatens
röfvarebaroner förskansade sig öfverallt hvarest
antikens byggnadsverk eller naturbelägenheter erbjödo
dem en fast punkt. Sjelfva staden Nemi leder sitt
ursprung från familjen Orsinis ännu underhållna
borg, som bildar den lilla ortens pittoreska
medelpunkt. Då vi komma från det midt emot belägna
Genzano, samma väg som brödren kapucinermunken på
täflan, se vi i ständigt vexlande gruppering huru den
gamla borgen kröner ett utsprång i branten, erbjudande
tillsamman med denna en profillinie på en gång så
djerf och så harmonisk, att man tycker sig icke ens
i detta skönhetens förlofvade land hafva sett något
vackrare. Vi kunna på närmare håll i lugn betrakta
detta om vi fortsätta vår väg förbi brunnen,
då vi strax komma till ortens värdshus med dess af
rankor öfver-skuggade veranda, som sannerligen väl
förtjenar den stjerna, hvarmed den hedras af
vår vän Baedeker. Härifrån är den bästa
synpunkten, värdshuset är ett äkta folkligt ställe,
godt och billigt. Jag räknar värdfolket bland
mina vänner; återseendets glädje är ömsesidig.
Jag svarar för middagen och vinet.
Du, käre läsare, har emellertid liksom med förbundna
ögon blifvit förd midt in bland Albano-bergen utan att
kanske så noga veta hvar du befinner dig. Medan vi,
under väntan på anrättningarna, vid en foglietta vin
släcka den värsta törsten, vill jag försöka att göra
dig klart hvad väg vi kommit.
Med morgontåget till Neapel lemnade vi Rom, och så
snart jernvägen fört oss utom stadsmuren, ett ännu i
dag underhållet verk af kejsar Aurelianus, kunde vi,
under färden genom de snart försvinnande vin- och
trädgårdarna utanför Rom, bortom den vida campagnans
böljande slätt tydligt särskilja de omgifvande bergens
hufvudgrupper. Apenninernas kedja med sina ända in i
Juli månad snöhöljda spetsar omsluter det hela såsom
en ram. Närmast äro Sabiner-bergen, vid hvilkas fot
nian kan skönja en skymt af staden Tivoli
2 !/2 mil från Rom. Längre åt söder se vi framför
Sabiner-bergen, fristående på campagnan, ett berg
af alldeles olika skaplynne; en kägla med mjukt
afrundade linier och långsamt stigande sluttningar,
odlade och skogbevuxna ända upp till spetsen.
Det är Möns Albanus, de gamla latinarnes berg, en
30*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
