Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paganini. Af Wilh. Bauck. (Forts. och slut fr. sid. 296.) - Sven Berggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
gret, svarade hon att hennes husbonde, hr Paganini,
hade dött och att hon nu var utan tjenst; börsen hade
hans son skänkt henne.
»Hvar bodde han?»
»»Här - stig in.»
Hr ** inträdde i rummet. Den store konstnären, som
förtjust verlden, låg på en eländig h vilobädd,
med en serviett knuten kring halsen, och bredvid
honom stod en tallrik med resten af en stekt dufva,
som han försökt att förtära.
Några gummor knöto af kristlig barmhertighet en duk om
millionärens hufvud. »Jag förmådde», säger berättaren,
»ej vända mina ögon från Paganinis qvarlefvor. Hans
mumie-artadt förtorkade anlete bar, oaktadt sitt
förfall, denna prägel af högtidligt allvar, som döden
plägar påtrycka sina verk. Menniskor kommo och gingo;
jag såg endast Paganini och
hans violin, som hängde på väggen - detta instrument,
hans Stradivari, var nu ock ett lik! den ande som
lifvade den, var för alltid försvunnen!»
Förfarandet med Paganinis stoft är en mördande
satir på andan i den klerikala verlden:
vederbörande auktoriteter förvägrade honom ett
stycke jord, emedan han aflidit utan de kyrkliga
ceremonierna. Ångfartyget, som gick till hans
födelseort Genua, ville derför icke medtaga hans
lik. Man ställde det tills vidare i en källare,
till dess tillåtelse anländt från Kom att föra det
till hans villa i närheten af Parma, der han först
fem år derefter begrofs utan någon högtidlighet,
liksom den ringaste dödlige.
Sådant var slutet.
personlighet vi härmed presentera för våra läsare
tillhör antalet af dessa vetenskapens djerfva och
outtröttliga vägbry-tare, som, trotsande de största
besvärligheter och faror under fullgörandet af sin
sändning i den allmänna odlingens tjenst, göra svenska
namnet heder inför verlden och hvilka fäderneslandet
derför med berättigad stolthet nämner sina söner. Att
skrifva en lefnads-teckning öfver Sven Berggren är
ännu alldeles för tidigt; icke derför att han ej redan
godt skulle försvara sin plats bland fosterländska
ryktbarheter, men nyss fylld 38 år har han, efter
hvad vi hoppas, ännu för sig en lång framtid, under
hvilken han skall finna rika tillfällen att med
nya för-tjenster om den sak, åt hvilken han egnat
sitt lifs sträfvanden, öka den utmärkelse han på sin
hittills tillryggalagda bana inlagt. De biografiska
data vi nu gå att anföra afse således endast att
inleda den närmare bekantskap läsaren får göra med
arten och omfattningen af Berggrens studier genom att
taga del af den vetenskapliga notis af hans hand,
som blifvit ställd till Svenska Familj-Journalen s
förfogande och längre fram i detta häfte återgifves.
Sven Berggren föddes i Höör i Skåne den 12 Augusti
1837, blef student i Lund 1857, filosofie kandidat
1865, promoverad samma år. Företog samma år på
sommaren en botanisk resa till Dovre, hufvudsakligen
för att studera dess mossvegetation. Tillbringade
1866 - 67 nio månader i Wien, under hvilken tid han
såsom innehafvare af Battramska resestipendiet äfven
studerade skogshushållning. Studerade moss-floran
i Tyrolen sistnämda år. Deltog som botanist i
Nordenskiölds expedition 1868, och var under denna
färd med ångaren Sofia då den var som nordligast;
likaledes 1870 till Grönland, hvarunder han med
Nordenskiöld vandrade fem mil in på inlandsisen,
der han, fast oförmodadt, lyckades upptäcka
växter: små alger, såsom Aneydonema Norden-ÄÄY
Brg., och hvilken upptäckt var ganska märklig;
ty, såsom professor Nordenskiöld derom yttrar i
sin berättelse i Vetenskapsakademiens öfversigt,
vi ha kanske dylika växter att tacka för att vi nu
kunna bebo Skandinavien. Sina iakttagelser på denna
vandring offentliggjorde Berggren uti den i Läsning
för folket 1872 införda uppsatsen: »Ett isbetäckt
land i höga norden.» Bearbetningen af det ofantligt
rika material af mossor, som han hemförde från nämda
tvenne expeditioner (säkerligen 20,000 exemplar),
hann han först att afsluta på sommaren 1873.
Efter att ha erhållit Letterstedtska resestipendiet,
4,500 rdr, och bidrag af flere enskilda personer,
reste Berggren ut till Nya Zeeland på hösten nämde
år. Den 6 September afgick han
från London och framkom nyårsdagen
1874. Hufvudända-målet med denna resa var att
undersöka mossorna i »mossornas förlofvade land»» och
framför allt mossfloran i fjälltrakterna derstädes,
för att se om ej i de antarktiska trakterna äfven
bland mossorna finnas arter, som äro identiska med
eller ytterst närstående till dem som finnas i de
arktiska delarna. Då Berggren undersökt fjällfloran,
ej mindre i mellersta Europa än på Spetsbergen, Beeren
Eiland, Grönland och Norges fjällar, var han kanske
den för närvarande lämpligaste mannen att verkställa
en sådan undersökning. Genom ytterligare bidrag
från Sverige, hvaribland framför allt böra nämnas
200 p. st. af den genomskinliga signaturen »O. D.»
(i bref med Göteborgs poststämpel), har det blifvit
möjligt för Berggren att uppnå ändamålet med sin
resa, fastän han ej haft råd att besöka de svårast
tillgängliga fjälltrakterna på vestkusten af södra ön.
Tre stora sändningar af växter från Berggren äro redan
hitkomna. Den större delen utgöres naturligtvis
af mossor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
