Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Systrarna. Tre sommarbilder, tecknade af Sylvia - Brahehälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hannas läppar och hon fortfor: "Herren har välsignat mitt
arbete ... år efter år har jag lagt tillhopa en sparpenning;
äfven mina drömmar kunna en gång förverkligas. Vänd dig
icke bort, hör mig, min älskling! ... Det gamla kära hemmet
blir åter vårt, jag har lyckats inköpa det, Agda!"
En matt rodnad färgade Agdas ansigte och hon slöt sig
hårdt intill systern.
»Dina barn, Agda, skola en gång leka så som du och
jag på gräsmattan, och den blå kammaren blir åter min, och
vi skola, om Gud vill, ännu en gång tillsammans framlefva
fridfulla dagar.»
Och solen sken, vinden lekte och bleknade rosenblad föllo
ljudlösa till marken; men ur bleknadt förgånget trädde rosiga
barndomsminnen fram igen.
Brahehälla.
Med detta namn väckes erinringen om vår s. k.
storhetstid, den svenska adelns gyllne ålder, då flertalet
af de stora jordagods, hvaraf i de flesta fall åtminstone
stolta manbyggnader ännu återstå, skapades och då det var
så godt om stormän här i landet, att det var knappt om rum
och jord och bröd för de små.
Bland de många ätter, som då, genom mannamod och
öfverlägsna själsgafvor samt ovanligt uthållig ynnest hos lyckans
nyckfulla gudinna, bragte sig upp till stor rikedom, makt och
värdighet, intager den slägt kanske främsta rummet, liksom
den också är den första på vårt riddarhus, hvilken gjorde
den förut okända lilla ön Hven i Öresund verldsbekanta och
fäste ryktbarhetens och vetenskapens gloria kring
Uranienborg - samma slägt, som sedan skänkte märkvärdighet åt
Vetterns perla, Visingsö, med dess slott Visingsborg, samt åt
så många andra ställen i vårt land.
Den, om icke namnkunnigaste, dock mäktigaste af denna
slägt, grefve Per Brahe den yngre, har med skäl blifvit kallad
sin tids störste byggmästare i Sverige. På otaliga ställen
har han som sådan lemnat minnen efter sig i byggnadsverk,
somliga, skapade att förherrliga hans makt, längesedan fallna
i grus, andra, afsedda jemväl till nytta, qvarstående som
prydnader bland svenska herregårdar.
I föregående årgångar har denna tidskrift vid flera
tillfällen fäst sina läsares uppmärksamhet på Braheminnen af
båda slagen, liksom ock på Per Brahe den yngres lifsgerning,
och vi skola derför här ej omständligare sysselsätta oss med
någondera. Men för att få en liten anspråkslös ram till
ofvanstående illustration, i hvilken Svenska Familj-Journalens artist
framställt hvad som nu återstår af det bekanta Braheska
lustslottet Brahehälla, teckna vi här några drag från den trakt,
der ruinerna af detta slott tala allvarliga ord om den menskliga
herrlighetens förgänglighet.
Brahehälla.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)
Brahehälla var ett af Per Brahe den yngres kostbara
hugskott i byggnadsväg, motsvarande det ej långt derifrån vid
Grenna belägna Brahehus, nu äfven fallet i ruiner. Det byggdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
