Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvinnans arbete och dess inflytande på hennes själslif. (Efter "der Bazar".)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\vinnmts, nrfote och dess tnfytnnde yå hennes
själslif.
(Efter "der Bazar".)
"StiTunpstickor och virliiiålar hålla en
F
olycklig- kärleks sår länge Öppna."
Jean Paul.
första intrycket af ofvanstående sats frammanar nära
nog ett anatema mot dessa små, spetsiga verktyg,
hvilka qvinnan så flitigt begagnar, och ett begär
att görarna dem på säkert ställe, för att förebygga
det onda, de eljest torde kunna åstadkomma. Kärleken
kommer ofta plötsligt och oväntadt, och hvem kan
väl försäkra bekymrade mödrar om, att den icke också
blifver olycklig? Skall nu deras älsklingars olycka
blifva ändå större genom den flit, som cle använda
på stickstrumpan eller tapisseriarbetet?
Stackars unga flickor! Må de då hellre klinka på
pianot och läsa romaner, för att döda tiden, men
aldrig mera sy eller virka! Den fara, som enligt Jean
Paul hotar dem, måste undvikas. Det stilla arbetet
föranleder till eftertanke, och härigenom blir man
svårmodig, sentimental och kärlekskrank . . . Derför
bort med handarbetet, med hvilket de moderna
emanci-pations-sträfvandena äfven af andra orsaker
alldeles icke kunna förlika sig! Hvarför skulle
icke nutidens döttrar lära sig fakta, gymnastisera,
rida och segla? Den husliga verksamheten är någonting
längesedan föråldradt, liksom all sysselsättning med
handarbete på lediga stunder.
Du kära, stilla, blygsamma och nu så misskända
handarbete! Skall nu Jean Paul, en så fin kännare af
qvinnornas karakter och deras synnerliga gunstling,
komma och förklara dig vara en farlig fiende till det
unga qvimiohjertats ro, liksom du icke hade nog med
att kämpa för din tillvaro mot dina verldseröfrande
konkurrenter, symaskinerna! Det ser verkligen
betänkligt ut, och jag fruktar . . .
Håll! Jag kom att tänka på ett annat uttryck af Jean
Paul, och detta andra kan möjligen rädda, hvad det
första ser ut att vilja förstöra. "Hustrun är bestämd
till en hemmets Vesta och icke till en verldshafvets
occanid», säger samme diktare. Om han lian visar
till hemmet, afstänger det från offentligheten och
likväl underskattar det inflytande, som handarbetet
utöfvar på den uppväxande flickans husliga uppfostran,
så bevisar han härigenom, att för honom, mannen,
är detta ett alldeles främmande område och skall så
äfven förblifva.
När i tidernas början arbetsfördelningen mellan män
och qvinnor blef nödvändig, var det ovilkorligen
naturligast, att hänvisa qvinnorna till de lättare
husliga bestyren. Deras fysiska anlag gjorde dem
icke lämpliga att hand ter a spjutet eller att genom
jagt sörja för bordets underhåll. Deremot förstodo
de sig väl på att tillreda de dödade djuren och
att fästa ihop hudarna (sy kunde man väl då ännu
icke) till kläder åt männen. Qvinnans medfödda
skönhetssinne lärde henne snart, att åt sig förfärdiga
en hufvudbonad af fågelfjädrar - och på så sätt
utvecklade sig redan i menniskoslägtets barndom det nu
till så hög fullkoraning hunna qvinliga handarbetet.
Hos de första folkslag, hvilka visade spår till en
begynnande kultur, nämligen fenicier och hebreer,
var det qvinnorna, som förrättade de husliga
göromålen, och då historien redan på. denna tid
talar örn byssus och purpur, så bevisar det, att
konsten att spinna och väfva var bekant samt att
den utöfvades af qvinnorna; och i bibeln heter det:
»och de der förståndiga qvinnor voro, de spunno
med sina händer, och alla de qvinnor, som dertill
villiga och skickliga voro, de spunno gethår». 2
Mos. Kap. 35, 25. 26. Hos grekerna och romarna, hvilka
voro forntidens egentliga kulturfolk, finna vi rikt
prydda tyger, och det kan väl med visshet antagas,
att hos dessa folk, hvilkas skönhetssinne och stora
konstfärdighet bevisas af de lemningar, vi äga qvar
från dessa plastikens, måleriets och byggnadskonstens
framstående målsmän, äfven mycket skönt frambringades
på det qvinliga handarbetets område; ty att väfva och
spinna uteslutande tillhörde den qvinliga slöjden,
framgår tydligt af allt hvad de gamla författarna
hafva att derom förmäla, och
om den såsom ideal för qvinlig dygd af grekerna
beprisade Penelope berättas uttryckligen, att hon
spann.
Det var först det omedvetna behofvet af
sysselsättning, som gjorde att qvinnorna egnade sig
åt handarbetet. Män-nerna drogo i härnad, de odlade
marken,, de jagade, fiskade, inledde varubyte och
handel och voro oftast nog borta från den husliga
härden. Ledsnaden och begäret att sysselsätta sig
med något, när tiden blef för lång, och sedermera
en naturlig längtan hos qvinnan att använda de
långa dagarna till någonting verkligen nyttigt, det
var detta som gaf upphof åt handarbetet, det vill
säga till det förädlade handarbetet, hvilket höjde
sig vida öfver det, som alstrats af den tvingande
nödvändigheten.
Medeltidens romantik förlänade ett poetiskt skimmer
åt qvinnans hittills temligen nyktert prosaiska
handarbete. Huru många vackra, förtrollande sånger
och sagor utgingo icke från spinn- och väfkammaren,
och med hvilken hänförelse besjöngo icke barderna
de blygsamma tärnor, hvilka förstodo att med sina
små rosenfingrar både väfva och spinna? Den surrande
spinnrocken har blifvit sinnebilden af ett muntert
hemlif, och dess kringsvängande hjul framtrollar gerna
kära, husliga bilder för vårt öga. Ynglingen tänker
på farmodern, hvilken i spisehi hade ett stekt äple i
ordning åt sonsonen, som lyssnade till historien om
Svantehvit; och ungmön påminner sig, hvad farmodern
plägade omtala^ från de dagar, då hon ännu ej hade
rynkor i pannan, utan var ung och vacker och sjelf
spann och väfde ihop sin lilla hemgift.
Det är först i våra dagar, som den så kallade
tidsandan hotat den qvinliga husslöjden med fara
och undergång.
Kan väl, säger man, detta ständiga stillasittande
vara helsosamt, och hvilken verklig nytta har man af
dessa Öfver-flödsartiklar, hvilka numera åstadkommas
genom fruntimmernas handarbete? Maskinerna göra ju
allt. De väfva, spinna, sy, virka, sticka, knyta och
verkställa allt detta fortare och bättre, än det kan
göras för hand.
Saken såg betänklig ut. Då förbarmade sig fantasien
öfver det stackars hotade handarbetet och tog sig
an dess sak med en viss förkärlek. De så kallade
mode-tidningarna uppkommo och med dem tusentals
mönster och idéer till nätta och fantasirika
handarbeten, hvilka icke kunde åstadkommas med
maskiner och hvilka derför mottogos med förtjusning
af fruntimmersveiiden. Mångtusende qvinnohänder
sysselsätta sig också med handarbeten, och vår
tids behof af lyxartiklar befordrar allt mer denna
sysselsättning.
Ännu återstår att besvara frågan, om handarbetet
verkligen är skadligt för kroppens helsa och
själsutbildningen? Den första eftertanke visar, att
detta visst icke kan medgifvas. Det är ju icke tal om
en oafbruten sysselsättning med handarbete. Man kan ju
då och då hålla upp med knypplandet, låta knyt-kafveln
ligga och lemna ögonen tillräcklig tid att hvila
ut. Är väl, om vi inlåta oss på jemförelser, männens
arbete, läsning och skrifning, mindre ansträngande?
De fattiga qvinnor, hvilkas färdighet i handarbeten
skall förskaffa dem, och kanske äfven deras familj,
det dagliga uppehället, dem gagna icke något
filosoferande och inga helsoläror, vare sig af
den ene eller den andre lärde eller förnumstige
rådgifvare!!. De sociala missförhållanden, hvilka
göra dessa arbeterskors ställning så beklagansvärd,
måste öfvervinnas på andra sätt och genom andra
medel. Och de af lyckan mera gynnade kunna låta nyttig
kroppsrörelse och det lika nyttiga handarbetet omvexla
med hvarandra.
Att handarbetet lemnar tankarna både tid öfrig och
fritt spelrum, kan icke bekymra någon, som sjelf har
en sund tankegång. Hvem vill väl förneka qvinnan
rättighet att tänka? Må våra döttrar få öfva sin
tankeverksamhet så mycket de kunna; det skall icke
alls skada dem, såvida deras uppfostran är sådan,
att deras tankar icke äro vana att råka på irrvägar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
