Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lofoten. E-g. - En karolins berättelser om sina öden. Ur efterlemnade anteckningar af A. M. Dahlberg. III. Marscher och strider. - Jag träffar Carl XII. - Till Pultava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
lemnade denna blodplatsen och drogo oss efter till
Mohileff, hvarest armen blef stående fem till sex
veckor. Sedan fortsattes marschen vidare, och, som
det ville förljudas, riktades mot Smolensk. Armen
fördeltes i vissa kolonner, blifvande Östgöta
kavalleri- samt Vermlarids, Yesterbottens, Skaraborgs
och Jönköpings infanteri-regementen under generalmajor
Rosens kolonn för delte, varande han sjelf öfverste
för Yermlands regemente. Så snart nu svenska armen
rörde sig, marscherade ryssarna, som inte ville
hålla stånd, alltid undan för oss och förderfvade
grödan på jorden samt med allt, som kunde tjenat den
efterjagande svenska armen till uppehälle. Den, som då
var med, lär kunna vittna, att "Smalhans" var hos oss
både kock och källarmästare; men det gick ändå an, så
länge något bröd fanns i proviantvagnarna eller någon
spannmål kunde upptäckas uti lönngrafvar i jorden,
som på våra qvarnvagnar förmalas kunde till bussarnas
förfriskning. Men sedan vi togo den andra kosan öfver
stora skogen, vägen åt det utlofvade Kanaans land,
blef det ännu värre. Emellertid vänder jag till-
nu solen var nedgången, kommo till vårt läger i
skymningen två ryska öfverlöpare, hvilka berättade för
generalen, att af ryssar voro kommenderadt manskap
16,000 man, 4,000 till häst och 12,000 till fot,
hvilka stodo färdiga att på första order rycka ut
ifrån qvarteren, formera en kår under tre generalers
anförande och vår kolonn under natten angripa. Denna
tidning gjorde generalen temligen uppmärksam, och
sedan han dessa öfverlöpare förhört, försände han
dem till högkvarteret med sin adjutant, att inhemta
hans maj:ts befallning huru han sig förhålla skulle,
hvilken befallning lydde sålunda: "han skulle blifva
.stående och om han blefve attackerad, skulle han
försvara sig", hvarpå 150 man af hvart regemente
blefvo kommenderade på pikett, hvilka strax ryckte
ut för fronten-, den öfriga delen blef i sina
tält, men höll sig färdig att vid första allarm
träda i gevär, för att emottaga fienden. Emellertid
patrullerades hvar halftimma omkring lägret tills i
dagbräckningen, då ryttareposten genom larmskott gaf
fiendens annalkande tillkänna, hvilken på stund af
vår pikett blef helsad och
Svolvser.
(Tillhör uppsatsen Lofoten, sid. 135.)
baka till vår marsch, och vill i korthet berätta,
hvad som tilldrog sig vid vår kolonn.
Utom åtskilliga små skärmytslingar, som under denna
långvariga marsch föreföllo, dels vid avant-gardet,
som ständigt blef af ryssarna hindradt och anfallet,
dels vid arriére-gardet, hvilket ofta af kosacker
och kalmucker blef anfäktadt, ehuru de alltid med
förlust afvisades, hände sig den 27 Augusti 1708,
att vår kolonn kom att lägra sig vid en by, som hette
Meskowitz, hvarest ett moras skilde oss från ryssarna,
som kamperade på andra sidan, väl 30,000 man starka,
varande intet längre afstånd emellan oss, än att våra
utposter kunde ropa till fiendens.
Här kunde vi, som omkring klockan fyra kommo i lägret,
se huru ryssarna på andra sidan om moraset arbetade
på ett batteri, görande derför ett bröstvärn af
torf och faschiner, som de till en odräglig hop
sammanbragte. Ehuru vi nog kunde uträkna, att detta
var afsedt för oss, blefvo vi allt detta oaktadt uti
vårt läger stående, hafvande högqvarteret en mil från
oss, som vid åkommande attack snart kunde sända oss
hjelp. Sedan
emottagen med oupphörliga salvor, då alla regementen,
i så god ordning som ske kunde, rangerades i
slagordning och med sina handgevär, under liflig
eld, visade fienden, att de voro vakna och i stånd
att sig försvara, tj enande ock titt vår fördel en
faselig tjock dimmäj. som hindrade fienden att se
vår ringa styrka. Emellertid använde fienden all
sin force för att kasta oss öfverända, såväl med
oerhördt skjutande, som granaters kastande, hvarvid
jag blef på venstra knäet träffad af en granatskärfva,
hvilket bragte mig uti en stark besvimning, så att
jag såsom död föll till jorden och måste lemna fanan,
som jag nyss förut af min dödsskjutne fänrik mottagit,
i andras händer. När jag af besvimningen uppvaknade,
fann jag mig genom ett svårt hugg i högra handleden
oförmögen att hjelpa mig upp och måste med smärta
blifva liggande och åhöra andra blesserades jämmer,
som märkeligen ökade mitt qval. Dock hugnade det mig,
att fienden, som först medelst sin styrka bragt oss
temligen i oordning, var, genom den Högstes hjelp
och de våras tapperhet, drifven tillbaka, hvilket
lemnade fältskärerna tillfälle
Sv. Familj-Journ, 1S78.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
