Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strandgatan i Visby. I. C. J. Bergman - Täflingen. Edv. Evers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vapen, segerlammet, i sitt nya sköldemärke, när han
1719 blef upphöjd i friherrligt stånd, och åt hvilken
öns allmoge till ett bevis på sin kärlek förärade en
dyrbar silfverpokal, när han 1728 förflyttades till
landshöfdingeplatsen i Kalmar. På gården till detta
hus lågo förut två minnestaflor af sten med upphöjda
sköldemärken och inskrifter. Den ena stenens inskrift
innehåller:
tlju. fint. mij. frost allnjnu (det vill säga: på
Gud allena vi förtrösta) samt
Hiiim io42 lileff Mit ljus iniggit aff mnijjilaff
umliitjw. Ladislaw Wobiszer var dansk befallningsman
på Gotland 1539-1514 och har troligen i eller vid
Visborgs slott uppfört någon byggnad, i hvars mur
denna sten varit infattad. Den andra minnesstenen
har, liksom den förra, tvänne upphöjda vapensköldar
och namnen:
\m iiilirt. 1569. fru karinc riinimtn.
Jens Biide var här dansk befallningsman 1560-1571,
och har i Strelows gotländska krönika det vackra
vitsord, att han var »from, rättsinnig och mycket
älskad af allmogen». Troligen har också denna sten
suttit infattad någonstädes å slottsbyggnaderna och
vid deras förstöring blifvit hitflyttad. Båda dessa
rätt vackra stenar ägas nu af P. A. Säve och äro
sålunda i godt förvar.
Midt emot, på gatans högra sida, ligger det rätt
prydliga stadshotellet. Denna mycket gamla och
ansenliga byggnad var i förra tider ränteri, der
länets »räntekista» förvarades, och i dess närhet, på
andra sidan om »svarta gatan», å Svensonska tomten,
låg kronostallet. På sistnämnda tomt qvarstår ett
smalt, högt hus, hvars stympade gafvel är prydd af
långa fördjupningar, liksom blindfönster och snarlika
dem å Liljevalchska huset. Det gamla ränteriet, med
sina grundformer från tolf- eller trettonhundratalet,
var, innan det i vår tid olika gånger blifvit
delvis repareradt, ett verkligt ideal af pittoresk
skröplighet. Der funnos rundbågiga portar och fönster,
en vacker åttkantigt stjernformig ljusöppning i tredje
våningen, finslipade stensäten i fönstersmygarna,
många små väggskåp, synliga takbjelkar i salarna,
brokiga väggmålningar, krångliga trappor. Kroppås-
taket var belagdt med så kalladt munktegel. * Nedersta
våningen, som i midten ännu har tvänne med bägarelika
kapitäler prydda kolonner, uppbärande sex * spetsiga
korshvalf, är till hufvudsaklig del bibehållen. De
båda spetsiga gaflarna njÉÉyivar sina trappstegslika
konturer med prydliga toppstenar. jJBlldo-byggnad
fanns ett hvälfdt rum med granna (på femtP- eller
sextonhundratalet troligen anbragta) målningar,
föreställande frukter, rosor och blomsterslingor på
kalkgrunden å väggar och tak, och midt ibland dessa
arabesker bilden af Bacchus i ynglingagestalt med en
bägare i ena och ett ymnighetshorn i andra handen;
för säkerhets skull stod vingudens namn utsatt under
bilden. Detta rum har, liksom så mycket annat af
det öfriga, blifvit omskapadt och målningarna äro
borta. I följd af det sätt, hvarpå för ett par år
sedan hotellrörelsen af då varande ägaren sköttes,
var det ej blott från väggen i det nyss nämnda rummet
som »ymnighetshornet» försvunnit, och hotellet måste
gå under klubban år 1876. Den nye ägaren lät det
ett par år stå stängdt och öde, men nu (1878) har
det, uthyrdt, kommit i nya händer, som skola åter
fortsätta den förra rörelsen. Bilden af Bacchus har,
såsom nämndes, med de andra gamla målningarna gått
förlorad; men sjelf skall han snart åter lefva qvar
och regera öfver hela det ombyggda huset, som kan
sägas i vår tid hafva blifvit ett nytt slags ränteri,
dit samhället årligen lemnar en frivillig skatt
för njutningar och nöjen. De nämnda arabeskerna kan
man icke mer få skåda, men besken skall man snart
ånyo få, om man så behöfver, och mycket annat godt
dessutom. Hvilken skalkaktig siare var icke målaren,
som redan -för flera århundraden sedan tecknade
Bacchi-bilden på muren i bottenvåningen!
I hörnet af Strandgatan och den nu framför oss
liggande Donners-plats synes å ’ett stenhus
en tafla af sandsten infattad, som bland andra
upphöjda prydnader har en vindrufva inom en krans
af drufvor och vinlöf samt årtalet 1640 och några
namn-initialer. I sednare tid är inhugget årtalet
1753 och några initialer. Troligen har här på
sextonhundratalet någon »Klaes på hörnet» haft ett
vinhus, och den nyssnämnda taflan har varit hans
inbjudande skylt. I följande häfte skola vi fortsätta
skildringen af denna gammaldags gata.
C. J. Bergman.
* Dessa gammaldags taktegel, som ännu finnas å några
hus och kyrkruiner, behöfva en liten beskrifning. De
äro halfcirkel-formiga och af två slag: "honor" (eller
"nunnor"), som ligga tätt bredvid hvarandra med den
kupiga sidan nedåt och spetsarna uppåt: de äro vidpass
aderton tum långa och hafva en bredd af sju tura i
öfra och fem tum i nedra ändan. De andra, som kallas
"hannar" (eller "munkar"), begagnas såsom täcktegel
och ligga hvälfda öfver honornas fogar. Hannarnas
längd är sexton och en half tum, bredden i öfra delen
fyra och i nedra fem och en half tum.
Täflingen.
n gud steg neder på bergets topp rMed gyllene kronan
i hand, Och folken sågo med undran opp Från bergets
nedersta rand.
Och guden talte och log så skön: »Säg fritt, hvem om
priset är mån? Ty gyllne kronan är gudars lön Ät eder
ädlaste son.»
Då kommo furstar i väldig rad I lysande konungaprakt,
De visa blodade häfders blad Och nejder, som öde
de lagt.
Och skalder kommo, en rad så lång, Det klang uti
strängars gull, Och bergen svarade deras säng Med
klagan så vemodsfull.
Fram sprungo lärda med harm och gny Att röfva det
gyllene pris: På jorden skönast är snillets gry Och
ädel blott den, som är vis.
Gestalter bleka det kom en hop: »Yi lidit, vi kämpat
så hårdt, Och priset - så skållade deras rop - Är
utan gensägelse vårt.»
Allt högt i verlden, allt stort och grannt Uppställde
sig ock i parad; Med blicken sökande bergets brant,
En hvar sina dygder qvad.
I fjärran dalen en yngling står Mot skyggande palmen
böjd Och ögat skymdt af en brännhet tår: Han lyss
till skarornas fröjd.
»Du krona fager med perlesöm, O, vore ändock du
min! Hur ofta fordom i nattens dröm Du hägrade för
mitt sinn’!
»Jag har ej glans och1 ej kungaskrud, Ej dygder,
hur ringa och små, Men mången synd mot min gode gud -
Hur skulle jag kronan få!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
