- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 20, årgång 1881 /
73

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid kraterns rand. X+ - Svenska missionärer i Kina. August Strindberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

-73-

vi nu i så månget afseende famla i okunnighet. Och särskildt önskvärdt,
att de modiga och hängifna män, om hvilkas id vi här ofvan i korthet
yttrat oss, män, oafbrutet lefvande i omedelbar närhet af de
fruktansvärdaste bland alla eldgap och under ett stundligt hot af
den grymmaste bland dödar, bundna, som de äro, vid sidan af den
vulkan, hvars svagaste pulsslag af dem måste förnimmas – att dessa
män, säga vi, finge skörda sina uppoffringars lön genom den slutligen
vunna insigten, både om de tecken, af hvilka hvarje våldsammare utbrott
osvikligen föregås, samt om medlen att på förhand bestämma, så väl
graden af våldsamhet, som de vigtigaste af de i förening med utbrottet
stående omständigheter!

X +.



Theodor Hamberg.


Svenska missionärer i Kina.

När kinesiska regeringen i slutet af 1830-talet tröttnat på engelsmännens länge och med allt större hänsynslöshet bedrifna smyghandel med opium och då alla föreställningar intet gagnade, brast kriget ut (1839) och Kina drog kortaste strået, fastän stridande för en rättfärdig sak. Emellertid synes ett visst samvete hafva vaknat hos Europas civiliserade nationer efter denna illgerning, och man kände ett stort behof att försona densamma på ett eller annat sätt eller åtminstone ursäkta den.

Man skyndade sålunda att inför det civiliserade Europa utmåla Kina som ett land, der den svartaste hedendom och det djupaste barbari rådde, och mer behöfdes icke, för att man genast kom på tanken att skicka missionärer dit, för att utbreda kristendommens milda lära, hvilken förut varit predikad i Kina, alltsedan 1500-talet, och en gång, på 1600-talet, varit så godt som statsreligion.

Att lärans utbredning icke gick fort framåt, må nu betyda hvad det vill, säkert är, att kineserna äfven denna gång, på slutet af 1840-talet, voro mera obenägna än någonsin att antaga sina gift-bländares och förtryckares tro. Detta hindrar dock icke, att man med aktning och beundran följer de fromma ifrarnas omvändelsearbeten i det stora fritänkare-landet. –

Äfven i Sverge hade detta nit för det stackars Kina vaknat, och bland entusiaster, som öfvergåfvo fädernesland, hem och vänner och hvilkas namn ännu lefva med deras gerningar, kunna vi icke utan beundran och stor aktning nämna Theodor Hamberg, Anders Elgqvist och martyren Josef Fast, hvilken sistnämnde lemnade sitt lif för fåren. Det är dessa trenne mäns lefnadslopp vi här i korthet vilja teckna.

Theodor Hamberg

var född 1819 och egnade sig efter slutade elementarstudier åt handeln, tills han år 1844 bröt med denna bana och skaffade sig tillfälle att ingå såsom lärjunge i missionsinstitutet i Basel. Efter två års studier af det kinesiska språket, utskickades han år 1846 af Basel-institutet till Kina, der han i åtta år arbetade för kinesernas omvändelse till protestantiska läran.

Den roll, han dervid kom att spela, blef af större betydelse än han kunnat ana, i det han som lärare för taiping-kejsåren Hung-Siu-Tsuens frände Hung-Siu kanske gaf näring åt det troskrig, som, upptändt af en gnista, hemtad från kristendommen, satte det urgamla riket i lågor och tände ett inbördes krig, som räckte ända in på våra dagar, som kostade Kina tjugo millioner menniskolif och som först slocknade sedan kejsaren i Nanking tagit lifvet af sig sjelf.

Minnen af Hambergs verksamhet hafva blifvit bevarade i en hel liten litteratur, som i Sverge knappast finnes, men det är ur hans bref, -som man har det mest upplysande och intressanta ur hans lefnadslopp och det är ur dem vi skola söka hemta material till en bild öfver den i utlandet mera än här hemma kände och värderade mannen.

Den 29 Mars 1847 skrifver Hamberg, efter framkomsten till Honkong, hem och skildrar sina första intryck af det nya landet: "Den 19 dennes anlände vi till Hongkong och emottogos med mycken vänskap af sekreteraren för kinesiska ärendena C. Gützlaff. Han hade redan sörjt för husrum åt .oss, men icke, såsom ofta missionärer bo, uti engelska stadsdelen, utan i den kinesiska, emedan han ansåg det såsom ett vilkor för en förbindelse med honom och den kinesiska föreningen, att vi skola lefva bland kineserna, ja, sjelfva blifva kineser. Blott genom umgänge med folket kan detta svåra språk läras-, att förstå deras skrift är lättare, ty med lexikon och ihärdighet går det till slut; men att tala är omöjligt, det kan icke tiden, blott umgänge med folket lära. Följaktligen flyttade vi dagen derpå in i vårt nya hem, ett hus, som var tre våningar, med fyra rum i hvarje, just ett rum för hvar och en af oss uti öfversta våningen. Under oss bo våra kinesiska lärare, kristna predikanter, och två kinesiska be-tjenter, nämnligen en kock och en uppassare. Vi betala för de nio rum af tolf, vi innehafva, hvarje månad åtta dollars, eller för hvar och en af oss två dollars; maten kostar, då vi äta detsamma som kineserna, blott fyra dollars eller mindre än tjugofyra skilling om dagen. Hela möblemanget i mitt rum kostar icke tjugo riksdaler. Vi hafva aflagt bruket af knif och gaffel och äta nu med träpinnar, liknande, men något längre än blyertspennor, hvilka man fattar mellan tummen och tredje och fjerde fingret, samt tager så upp maten till munnen liksom med en tång.

"Så snart vi förstå något af språket, så anlägga vi kinesisk drägt och raka af håret, lemnande blott så mycket i nacken, om behöfs för en hårpiska, som kineserna bära hängande, ju längre ned dess bättre. Blott halfva tiden ärna vi att stanna hemma, andra hälften böra vi använda att besöka de kringliggande orterna, för att på lefvande sätt lära oss språket. Dessa utfärder kosta mera penningar än att lefva hemma; men äro dock nödvändiga för framgången. Kineserna, nämnligen de som icke hafva svårare arbete, bära vanligen solfjäder och låta venstra handens naglar växa till ovanlig längd, väl ett par tum. De äro i allmänhet artiga, vänliga och harmlösa. Knappt är man inom dörren, "så helsas man med det vanliga Tsing, Tsing, och derpå följer uppmaning att sätta sig, Tso, Tso, och så bringas en-pipa, som icke håller mer än en fingerborg, Shi yenn och Hu’ tcha (äta tobak, dricka te). Nu frågas ofta efter namnet, Kao-sing (det höga namnet?), och man svarar Siao sing (det ringa namnet), N. K etc. Här må jag äfven nämna, att jag af kineser fått ett mera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:58 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1881/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free