Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ebba Brahe - Musikens makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och fördelar, och säkerligen ej voro så nogräknade om medlen,
blott de vunno ändamålet. Småningom undergick också
konungens sinne en förändring. De allvarliga pröfningar, hvari han
i ungdommen inkastades, den upprörda tid, i hvilken han lefde,
de vidt sväfvande planer, som hos honom började spira upp
i skydd af de lagrar, han vunnit på slagfälten - allt detta
kom honom att icke blott se det kommande i annat ljus än
förr, utan äfven det flydda, och deribland den ingångna
tro-lofningen. Stateris kraf, förut skjutna åt sidan för kärlekens,
fingo nu öfvertaget och vunno för beständigt segern, i det de
vigde hans lif åt regentpligterna samt krigsbragdernas och
ärelystnadens lockelser, för priset af den husliga lyckan.
Det var emellertid icke konungen, som bröt förbindelsen
med Ebba Brahe, omo det än kan sägas,, att han sjelf
framkallade brytningen. År 1615 infann sig vid krigshären i
Liffland en köpman Abraham Cabeliou, bosatt i Göteborg
och dit inflyttad från Holland. Han var mycket rik och ägde
stort anseende. Med honom följde hans dotter Margaretha,
man vet. ej af hvad anledning. Alla erkände, att hon i
skönhet kunde täfla med sjelfva Ebba Brahe.
De bekanta följderna af Gustaf Adolfs sammanträffande
och bekantskap med den fagra köpmansdottern blefvo
välkomna vapen i händerna på dem, som ville hindra Ebba
Brahes upphöjelse till Sveriges drottning. Enkedrottning
Kristina var ej sen att utmåla sin sons flyktighet, »enligt
unga konungars sed», i den mörkaste dager och att hans
löften ej förtjenade någon tilltro. Enkedrottning Catharina
Stenbock blåste på den tända svartsjukans eld, kloka män
dolde icke, att de voro af samma mening, ej ens Ebbas
förtroligaste vänner. Kom så hennes stolthet och visst icke så
litet beräknande klokhet med i spelet, hvilket fick den
utgång, att hon sade farväl åt sin sköna ungdomsdröm och åt
sin kunglige älskare, för att året derpå trolofva sig med den
segerkrönte Jakob De la Gardie, i ära och anseende landets
främste ädling, näst konungen, och en krigshjelte, som kunnat
erbjuda sin konungs son (Carl Filip) ett kejsardömme och
lägga stora landskap under Sveriges krona - det ingen svensk
man före eller efter honom förmått.
Det var under denna sin trolofningstid Ebba Brahe på
en fönsterruta i Stockholms slott, antagligen med tanken
på det flydda, skref med sin diamantring de bekanta orden:
"Jag är förnöjd med lotten min
Och tackar Gud för nåden sin,"
hvarunder enkedrottning Kristina, som märkt hennes
känslout-gjutelse, sedan passade på tillfälle att skrifva:
"Det ena du vill, det andra du skall,
Så plägar det gå i dylika fall".
År 1618 på våren stod bröllopet mellan Jakob De la
Gardie och Ebba Brahe och inledde ett lyckligt äktenskap,
välsignadt af fjorton barn, sju söner och sju döttrar. Hon
har dessutom efterlemnat ett godt namn som en förträfflig
husmoder och omsorgsfull beskyddarinna af talrika
under-hafvande. Sin man plägade hon, full af omsorger, ofta följa
under fälttågen och sträckte då sin omtanka jämnväl till
hans soldater. Sin lyckligaste tid tillbragte hon på
Ulriksdals slott vid Edsviken, under namnet Jakobsdal anlagdt af
hennes man och af henne sjelf genom trädgårds- och
parkanläggningar mycket förskönadt. Enka 1652, öfverlefde hon
sin man i tjugoett och Gustaf Adolf i fyrtioett år samt dog,
nära sjutioåtta år gammal, den 5 Januari 1674 och har sitt
hvilorum, vid sin makes sida, i f. d. De la Gardieska
graf-koret i Veckholms kyrka, ej långt från Enköping.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
