- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 21, årgång 1882 /
91

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ebba Brahe - Musikens makt.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och fördelar, och säkerligen ej voro så nogräknade om medlen,
blott de vunno ändamålet. Småningom undergick också
konungens sinne en förändring. De allvarliga pröfningar, hvari han
i ungdommen inkastades, den upprörda tid, i hvilken han lefde,
de vidt sväfvande planer, som hos honom började spira upp
i skydd af de lagrar, han vunnit på slagfälten - allt detta
kom honom att icke blott se det kommande i annat ljus än
förr, utan äfven det flydda, och deribland den ingångna
tro-lofningen. Stateris kraf, förut skjutna åt sidan för kärlekens,
fingo nu öfvertaget och vunno för beständigt segern, i det de
vigde hans lif åt regentpligterna samt krigsbragdernas och
ärelystnadens lockelser, för priset af den husliga lyckan.

Det var emellertid icke konungen, som bröt förbindelsen
med Ebba Brahe, omo det än kan sägas,, att han sjelf
framkallade brytningen. År 1615 infann sig vid krigshären i
Liffland en köpman Abraham Cabeliou, bosatt i Göteborg
och dit inflyttad från Holland. Han var mycket rik och ägde
stort anseende. Med honom följde hans dotter Margaretha,
man vet. ej af hvad anledning. Alla erkände, att hon i
skönhet kunde täfla med sjelfva Ebba Brahe.

De bekanta följderna af Gustaf Adolfs sammanträffande
och bekantskap med den fagra köpmansdottern blefvo
välkomna vapen i händerna på dem, som ville hindra Ebba
Brahes upphöjelse till Sveriges drottning. Enkedrottning
Kristina var ej sen att utmåla sin sons flyktighet, »enligt
unga konungars sed», i den mörkaste dager och att hans
löften ej förtjenade någon tilltro. Enkedrottning Catharina
Stenbock blåste på den tända svartsjukans eld, kloka män
dolde icke, att de voro af samma mening, ej ens Ebbas
förtroligaste vänner. Kom så hennes stolthet och visst icke så
litet beräknande klokhet med i spelet, hvilket fick den
utgång, att hon sade farväl åt sin sköna ungdomsdröm och åt

sin kunglige älskare, för att året derpå trolofva sig med den
segerkrönte Jakob De la Gardie, i ära och anseende landets
främste ädling, näst konungen, och en krigshjelte, som kunnat
erbjuda sin konungs son (Carl Filip) ett kejsardömme och
lägga stora landskap under Sveriges krona - det ingen svensk
man före eller efter honom förmått.

Det var under denna sin trolofningstid Ebba Brahe på
en fönsterruta i Stockholms slott, antagligen med tanken
på det flydda, skref med sin diamantring de bekanta orden:

"Jag är förnöjd med lotten min
Och tackar Gud för nåden sin,"

hvarunder enkedrottning Kristina, som märkt hennes
känslout-gjutelse, sedan passade på tillfälle att skrifva:

"Det ena du vill, det andra du skall,
Så plägar det gå i dylika fall".

År 1618 på våren stod bröllopet mellan Jakob De la
Gardie och Ebba Brahe och inledde ett lyckligt äktenskap,
välsignadt af fjorton barn, sju söner och sju döttrar. Hon
har dessutom efterlemnat ett godt namn som en förträfflig
husmoder och omsorgsfull beskyddarinna af talrika
under-hafvande. Sin man plägade hon, full af omsorger, ofta följa
under fälttågen och sträckte då sin omtanka jämnväl till
hans soldater. Sin lyckligaste tid tillbragte hon på
Ulriksdals slott vid Edsviken, under namnet Jakobsdal anlagdt af
hennes man och af henne sjelf genom trädgårds- och
parkanläggningar mycket förskönadt. Enka 1652, öfverlefde hon
sin man i tjugoett och Gustaf Adolf i fyrtioett år samt dog,
nära sjutioåtta år gammal, den 5 Januari 1674 och har sitt
hvilorum, vid sin makes sida, i f. d. De la Gardieska
graf-koret i Veckholms kyrka, ej långt från Enköping.

*



Musikens makt.

Amor följer ofta Apollo tätt i spåren, det är en
^y erfarenhet, som mången under sina musiklektioner
gjort. Detta skall genom några förklarande ord
befinnas helt naturligt. Det har otaliga gånger blifvit sagdt
och aldrig med framgång bestridt, att der språket, uttömdt, saknar
uttryck för själslifvets stämningar och hjertats känslor, der
har musiken ännu hela sitt språk obegagnadt. Detta
gäller äfven i vår tid, pianospelets sekel, fastän musiken
påstås nu bedrifvas mera mekaniskt, mera som ett handtverk, än
förr, då guitaren, som i grekernas lyra hade sin, förebild, lutan
och dermed beslägtade tonverktyg [1] voro de allherrskande
instrumenten, i synnerhet när det gällde att tolka hjertats ömma
känsla. Men äfven ur det mera prosaiska pianot kunna uttryck
lockas för erotiskt svärmeri, äfven under tjusningen af dess
toner kunna blickar smälta samman och hjertan finna
hvarandra, äfven de af dess dallrande metallsträngar i rörelse
satta tonvågorna hafva burit mången på en salig känslofärd,
hvilken kanske ofta plötsligt störts genom ett disharmoniskt
ackord, slaget med omild hand af en vredgad fader, moder
eller tant, men också ofta ledt till uppfyllelsen af de ljufvaste
förhoppningar. Huru mången. har icke kännedom härom,
och hvem vet icke tillika, huru nära . slägt musiken och
kärleken äro, hvem känner icke jämnväl huru lätt det går
att förkofra sig i musikens konst, då Amor följer Apollo tätt
i spåren?

Bland lärare, som verlden sett,
Är kärleken dock nummer oett.
Hvad järnhård flit ej uppnå kan,
Det utan möda vinner han
Med bönens kraft - så är hans sed .-,
Med blickens maning - blott dermed!

Hvadan kommer det, att musiken framför allt är
kärlekens älsklingskonst? Det beror derpå, att hon är den
vekaste af alla de sköna konsterna: Musiken verkar på
känslan, målare- och bildhuggarekonsten mera på fantasien,
hvaremot poesien visserligen verkar på hela själslifvet, men
dock gerna i förening med musiken. Med tonkonstens
tillhjelp, säger den glade filosofen Weber, kan mera uttryckas
och åstadkommas, än med ord. Musiken gör de sorgsna
glada och de glada sorgsna, de friska blifva hurtigare och
verksammare, de sjuka blifva friska, de vreda blifva lugna
och de lugna kunna vredgas. Musiken återställer jämnvigten
i ett vildt lag och vidmakthåller den lugna stämningen.
Homeros låter den uppbragte Achilles blidkas af tonerna från.
lyran, som Chiron lärt honom att spela, alldeles som tonerna
från det eländigaste piano ofta verka lugnande och förjaga
förtretligheter.

Gustaf II Adolfs soldater gingo aldrig till striden utan
att hafva afsjungit en koral, liksom de gamla och våra dagars
fromma aldrig gingo eller gå till sängs, utan att hafva sjungit en
aftonpsalm; och det är visst, att Luthers kraftiga kyrkosånger
verkade mycket till reformationens framgång. Krönikan har
antecknadt om. den allt annat än vekhjertade Fredrik den
store, att han efter den lysande segern vid Leuthen med
tårade ögon hörde sina soldater sjunga psaftnen: »Nu tackar
Gud allt falk». Hans far gick ännu längre, om anekdoten är
sann, som berättar, att psalmen: »Hvarför skall jag gräma
mig» tröstade honom i hans svåra giktplågor; endast vid
orden: »Äfven jag dra’r naken hädan», afbröt han sångarna,
förklarande att det var falskt, ty han »ville blifva begrafven i
uniform».

Redan blotta rythmen eller det taktmässiga i smedens
hammarslag, roddarens årtag eller tröskarens slaga lättar
arbetet, liksom mödan af att gå och rida minskas, om
sällskapet går steg om steg eller i marschtakt, i all synnerhet
om musik sätter lif i spelet, som det heter.


[1] I sextonde seklet, guitarens glansperiod, utsirade man detta instrument på ett riktigt konstnärligt sätt, såsom teckningen å nästa sida utvisar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free