Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Furst Serebräny. Historisk roman af grefve Alexis Tolstoy. Översättning af C. Ludv. Törnberg. (Forts. fr. sid. 127.) - Fårö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orena hufvud! Unna, o Herre, de af mig oskyldigt dödades
själar rö!’?
På tröskeln till kyrkan sjönk Ivan plötsligt medvetslös
ned. Facklornas sken föll på en gammal gumma, som satt på
trappstegen. Onufrevna sträckte sina skälfvande händer emot
tsaren och sade:
"Stå upp, far lille, jag vill hjelpa dig att bedja; redan
länge har jag väntat dig här. Träd in, Ivan, så skola vi bedja
tillsammans!"
Två opritschniker lyfte upp tsaren, hvarpå han gick in i
kyrkan. Nya skaror, äfvenledes klädda i svarta kåpor och
höga karpuser, ilade med brinnande facklor genom gatorna i
riktning åt kyrkan till. Städse försvunno nya skaror af
opritschniker i portalen, och de ofantliga helgonbilderna blickade
missnöjdt ned på dem från de höga väggarna och ur sina nischer.
På en gång tonade genom den hittills så tysta natten
flera hundra stämmor, och långt bort trängde psalmsången och
klockornas klang. Fångarne i sina celler sprungo darrande
upp, skakade sina kedjor och började lyssna.
»Det är tsaren - han håller natt gudstjenst», sade de.
"O, Gud, uppmjuka hans hjerta och gör hans själ tillgänglig
för milda känslor.»
De små barnen i slobodans hus foro jemte sina mödrar
förskräckta upp ur sömnen och började gråta. Mången moder
kunde ej på en lång stund tysta sitt lilla barn. Ändtligen sade hon:
»Var tyst, Maljuta kommer!»
Vid ljudet af Maljutas namn upphörde den lille att gråta.
Förskräckt smög han sig till modern, och midt under nattens
tystnad förnam man åter opritschnikernas sång och klockornas
oupphörliga ringning. (Forts. sid. 169.)
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
