Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om folketymologier af ortnamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bro. Skedde annorlunda, for gubben i ifver förbi ocb satte
af ända till Tuna kyrka, såsom det säges hafva händt en
julmorgon. - På hans rikedom ser man ett prof deri, att han
om vintern gick klädd i en mudd af bäfverskinn. På äkta
jättesätt åkte han på sina färder efter elgar.
En nästan alldeles liknande historia har man ock i
Helsingland om en jätte Blacke, efter hvilken det höga
Blacksås-lerget säges hafva namn, ehuru säkerligen förhållandet är
omvändt, så att det är jätten, som har berget att tacka för
tillvaro och namn. I Widmarks beskrifning öfver
Helsingland heter det om denne Blacke, att han jämnte en broder
uppbyggt Högs kyrka, hvarvid Blacke, som hade längre väg
till kyrkan, förbehöll sig, att sammanringningen ej skulle börja
förr, än han syntes i byn Åsak. Men en julotta bröts
af-talet. Då vardt Blacke vred och ryckte den runristade
ringen ur Högs kyrkodörr, band honom vid hästsvansen och
red sin väg med föresatts att bygga en kyrka, der ringen
nedfölle. På Forsaströmmen brast isen och hästen blef våt.
När han då kom på andra stranden, skakade han svansen
så häftigt, att ringen nedföll. Genast tog sig Blacke för att
bygga Forsa kyrka. En annan dylik mäktig man förbjöd
ringningen, tills han syntes i den deraf uppkallade Ringbacken.
Utrymmet hindrar mig att meddela flera prof på dylika
förklaringar.
Ofta föra folketymologierna tanken tillbaka på krigiska
tider. I Elfros socken i Herjeådalen finnes en by Kolsäter
eller Kolsätt, såsom namnet vanligen uttalas. Denna säges
nu hafva namnet af den anledning, att fiender en gång så i
grund ödelaggt byn, att det enda, som stod åter, var ett säte,
som dock var 7^/adt.
I Ljusdal, en socken i Helsingland, finnes sjön Hennan,
som skall hafva fått sitt namn genom följande
egendomliga ordlek. Det var krigstid, och baggarna (norrmännen)
voro stadda på fiendtligt tåg genom socknen. Yid sjöns norra
ända i Ramsjö by gingo de in i en stuga och frågade en
gammal gumma, den enda menskliga varelse som fanns qvar
i trakten, hvarest sockenkyrkan vore belägen, ty de ville der
ställa in sina hästar för natten. Men gumman visste, att
isen på sjön var kringsågad och svarade derför: »ja, ja, Gud
vet livad Ti ann a (hända) kan». Och Hanna kunde så, tillägger
sagan, alt baggarna redo ixed i vaken och omkommo till
sista man. - Våren efter denna tilldragelse, heter det l
Widmarks ofvan nämnda beskrifning, flöto de döda kropparna
upp vid stränderna, och deraf fick den vik af sjön, der
tilldragelsen timade, namnet Hufvudskalleviken, nu förkortadt till
Huskasviken, och ett inskjutande näs namnet Hufvudskålenäset,
nu Huskasnaset. (!)
I Stode i Medelpad finnes ett näs, som bär namnet
Baggnäset. Sitt namn säges detta hafva fått deraf, att en
norsk krigarflock der fordom en gång nedgjordes. Svenskarna
hade gömt sig bakom ett bröstvärn, tills baggarna tågat förbi,
då de fallit dem i ryggen och hals öfver hufvud drifvit dem
i Gräfte ström. - Här må ock nämnas en folketymologi af
bynamnet Wallsta i Arbrå socken, Helsingland, emedan
boksynte män tagit den för god och låtit densamma inflyta i
läseböcker. Namnet skall hafva kommit till på det viset, att
hedningar, som efter förföljelse här fingo hvila på ett ställe,
kallade detta efter sin anförare Waldemar för
Waldemarsstad, nu Wallsta.
Till namnet Selånger, en socken i Medelpad, har man
följande naiva förklaring. I socknen fanns fordom en prest,
som var mycket snål, och fast han i den invid hans bostad
liggande sjön eller hafsviken fångade sill i riklig mängd, ville
han dock aldrig dela något deraf åt andra. En gång kom
en fattig lapp till honom och bad honom om litet sill. Nej
det var alldeles omöjligt-, han kunde ej få ringaste smula.
Men nu var det så, att lappen kunde litet mer än andra.
Derför sade han till presten, att efter den stunden skulle
det blifva slut på sillfisket, och presten skulle blifva lika
fattig på sill som lappen. Detta slog ock in med den verkan,
att presten fick sill-ånger eller ull-anger (ty man sagei4 feär1
sell i stället för sill) och deraf erhöll socknen sitt namn.
- På grund af denna oriktiga tolkning skall socknen i sitt
sigill föra bilden af en sill, liksom ock. en sådan skall hafva
funnits på en kyrkklocka i socknen. Namnet har dock alls
intet att göra med fisken sill, utan kommer af ordet sil eller
sel, lugnvatten. Genom en dylik folketymologi var det ock,
som Westerås stad fick en ros i sitt vapen. Då staden äldst
kallades Vestra aros,* det vill säga vestra åmynningen,
fattades sednare delen af namnet såsom innehållande substantivet
ros. På härmed jämnförligt sätt var det ock, som Calix
socken i Norrbotten förvexlades med ordet kalk.
Ett annat sockennåmn, hvari ordet sel ingår, är Ramsele,
en socken i Ångermanland. Äfven detta vet allmogen att
på sitt sätt tolka. Några personer, berättar sagan, hade
gillrat en björn i slagjärn. Detta drog björnen med sig från
skogen ända ned på den isbelagda elf ven, och här lyckades
han att komma lös, men med uppoffring af sin ena tass.
När det nu blef sommar, fann man järnet med den deri
sittande ramen i ett sel af elfven; och deraf blef det Ramsele.
I socknen Resele i Ångermanland finnes en by med det
egendomliga namnet Hofven. Lätt och ledigt, men om rätt
må vara osagdt, förklaras detta namn af allmogen på följande
sätt. En bonde i någon af de närliggande byarna råkade
ett år i förlägenhet på hö och visste ej, hvad han skulle
taga sig till. Emellertid hade han i nuvarande byn Hofven
en god vän, för hvilken hö ingalunda tröt; och till honom
beslöt han sig nu att gå, i det han sade: "jag farväl taga
och g| till min ho-vän»; och så fick byn namnet Hofven. I
samma socken ligger byn Tängsta ett stycke från Nämforsen.
När folk i gamla tider kommo för att här fiska lax, färdades
å& i båt, men för strömdraget kunde de ej rö ända fram,
utan stego i land ett stycke derifrån. När nu folk ifrån de
olika båtarna der möttes, hälsade de hvarandra och sporde:
hvart tänk du sta? Och deraf kom byn att heta Tängsta. -
Från Hellgum, en socken i samma landskap, kan jag ej neka
mig nöjet att anföra folketymologien af byarna Ertrik och
Gagnet samt Rådom. Förste nybyggaren hade först slagit ned
sina bopålar vid Korshällberget, men det lyckades ej bra med
hans odlingar, och han var på väg att blifva alldeles utfattig.
Då flyttade han till den trakt, der Ertrik nu ligger, och der
lyckades det honom bättre, hvarför han nu sade sig blifva
ätt-rik, det vill säga efter-rik, och deraf fick byn namnet
Ertrik. Rätteligen, sade min sagesman, skulle det dock
skrifvas Ettrik. - Den person, som först slog sig ned i byn Gagnet,
hade förut börjat bearbeta jorden på andra sidan elfven,
men hans arbete kröntes ej med framgång, hvarför han
flyttade norr om elfven och sade sig då hafva gagn af, att han
arbetade; och så blef Gagnet byns namn. - Den tredje byn
Rådom fick namn på följande sätt. Den förste bebyggaren
i socknen hade två söner och en dotter. Ene sonen stannade
på fadershemmet, men den andre flyttade »väst i byn», hvaraf
det blef Yästby. Flickan flyttade norr om sjön, och den
trakten skulle hon »råda om», hvaraf det blef Rådom. En
liknande förklaring finnes till det i södra Herjeådalen
förekommande gårdsnamnet Haäkra. Yid en delning uppstod tvist,
om en åker (= äkra), men ’till slut sade den ene brodern
tik den andre: »Ha äkra du då!» Och deraf .blef namnet.
Sånga är en välbekant kyrkby och socken i
Ångermanland och brukar härledas så i tal som skrift af substantivet
sång på den grund, att de, som färdats till den vidtfräjdade
surbrunnen derstädes, flitigt uppstämt sånger. I sammanhang
med dessa lofsånger ställes ock namnet Sångal på en by
derinvid, men författaren kan ej säkert säga, om det skall
betyda sång-gård eller om det kommer af att sången »gäll».
Från Ångermanland har jag att ännu ytterligare tillägga
folketymologierna af sockennamnen Sidensjö och AnundsjÖ, båda
namnen egentligen tillkommande sjöar, som nu kallas
Sidensjö-sjön och AnundsjosjÖn. När några af de allra första in*
vånarna vandrade omkring i urskogarna i dessa trakter och
* Åröss, isländska, betyder åmynning, utlopp i eller af en större vattensamling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
