Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om folketymologier af ortnamn. - Fånge i järn. (Från Nordiska museet; teckning af C. S. Hallbeck.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blefvo varse den förra sjön, sade den ene till den andre
si den sjön! eller si n sjön! (se en sjö!) och deraf fick den
sjön namnet. Rörande uppkomsten af det sednare namnet
meddelar allmogen den uppgiften, att namnet förr i tiden
skall hafva skrifvits Sianunsjö eller Sianensjö, hvilken form
tillkommit på det sätt,
att de förra personerna
sedermera fått syn på
denna sjö och då sagt:
si aen sjö (se annan sjö),
hvaraf sedan blifvit
An-undsjö.
I Ragunda i Jämtland
finnes en by, hvars namn
i äldre skrift har formen
Kanekbäck, men nu
uttalas såsom Ifånkback.
Här var en backe, på
hvilken kånkarna
(tupparna) samlades och golo.
Namnet har säkerligen
dock intet att göra med
tupparna, utan kommer
väl af kanik.
Tröne kyrka i
Helsingland skall, enligt
sägen, vara den äldsta i
landskapet, dit de
christna i orten hade att färdas
oaktadt vägens längd.
För att då hinna fram i
rattan tid - på den
tiden var det ej sed att
komma sent i kyrkan,
sade min sagesman -
måste folket gifva sig i
väg mycket ti digt, hvilket
kallas att »vara ar-brå»,
det vill säga mycket br ad.
Så var fallet med
invånarna i den socken, som
deraf har namnet Arbrå.
Under färden kommo de,
enligt Widmarks
beskrifning, före solens
uppgång till byn
Dag-lösan, som deraf fått
namn. Sin klädbonad
och vapenrustning
ombytte de i Tygstad; och
när de framkommo,
hälsades de vanligen med
utropet: Ni är bra.
Deraf skall namnet Arbrå
härleda sig, enligt en
något annorlunda
förklaring. – En
folketym-ologi, som återfinnes i
Tunelds geografi och
efter honom , i
åtskilliga andra arbeten, till
och med läroböcker för
skolan, är den af namnet
Mordbäcken, en bäck på
gränsen mellan
Helsingland och Gestrikland.
Sagan uppgifver, att den helige Staffan, helsingafnag apostel,
der skall hafva blifvit ihjälslagen, till minne hvaraf bäcken
skall hafva erhållit detta namn. Författaren misstänker dock
denna tydnings riktighet och är böjd antaga, att bäcken fått
namn af Ödmorden, genom hvilken han ju har sitt lopp. Rätta
betydelsen blir då Ä^sbäcken.
Till slut må här nämnas några folketymologier af de
norrländska landskapens namn. Om härledningen af namnet
Gestrikland säger
Tun-eld, att landskapet
förmenas hafva erhållit sitt
namn af jättstrikar, det
är: små jättar; hvadan
ock i kung Rolfs saga
står, »att i Gestrikland
voro jättlika män».
Äfven säger han, att det
hålles före, att det blifvit
så kalladt af gästrik
(hospitalls), gästvänlig.
Med denna sednare
förklaring äger det
egendomliga förhållandet
rum, att den till
betydelsen står i snörrät strid
med professor Säves
tydning af detta namn,
i det han ville härleda
namnet af substantivet
gest-reki, gästvräkare, då
betydelsen blefve
gäst-vräkarnas, det vill säga
de ogästvänligas land.
Flera sägner finnas till
förklaringen af namnen
Helsingland, Medelpad,
Ångermanland och
Jämtland. En sådan
förmäler, att fyra bröder
ifrån mellersta Sverige
hade dragit norrut, för
att söka sig bostäder.
Af dessa hade hvar och
en slagit sig ned i ett
af dessa landskap. Efter
några år skulle de
sammanträffa hos sina
stam-förvandter i söder. Så
skedde också, dock så,
att blott tre infunno sig.
Dessa omtalade nu hvar
sitt lands beskaffenhet.
Han, som nedslagit sina
bopålar i det nuvarande
Jämtland, var mycket
belåten m^ jämna
landet; och deraf fick det
namn. Han, som byggde
i Ångermanland, var
ånger och sade sig just
vara en ånger-man; och
deraf fick det
landskapet sitt namn. * Han,
som bodde der
söder-om, tyckte landet vara
så der midt emellan,
hvaraf det fick namnet
Medelpad. Den söder
om Medelpad boende
hade, af någon okänd anledning, ej infunnit sig till mötet,
utan i stället sändt hälsningar; och deraf härleder sig namnet
Helsingland. -di-
* I öfverensstämmelse med denna folketymologi tolkas också namnet i en akademisk disputation från 1700-talets förra hälft. -
Namnets rätta härledning är af anger, vik.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
