Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En modern Aspasia - Ur sjömanslivet. Bilder tecknade af Knut Winge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällsyntaste. Och ännu en annan egenskap besatt hon i hög
grad: hennes klädedrägt var städse af enkel elegans och
utsökt friskhet samt dertill fullkomligt ärbar.»
Intet under, att den tidens förnäma Frankrike, af hvars
frivola anda Ninon, så att säga, endast var en förledande
inkarnation, i henne fann typen för all moralitet och
anständighet, för god smak och ton, att markisinnan de Sevigné,
hvars man, son och sonson efter hvarandra med framgång
sökt den tjusande Ninons ynnest, i sina beundrade bref
endast talar om den »farliga Ninon» och att den sexton
år yngre, äregiriga Maintenon, om hvars karaktär Ninon
betecknande säger: »I sin ungdom har hon varit dygdig af
enfald ., jag ville bota henne derför, men hon var för
gud-fruktig", egnade henne den uppriktigaste vänskap, med henne
delade bädd och af henne lät gifva sig råd, huru hon på
bästa sätt skulle kunna tvinga den »store» konungen att åt
henne inrymma en plats på Frankrikes thron. Och taga vi
den då rådande tidsandan i noggrannt betraktande, så skola
vi lika litet, som Ludvig XIY:s tidehvarf, bryta stafven öfver
Ninon: hon var helt enkelt ett barn af sin tid och dertill
ett af de skönaste. Hon var till och med kanske mindre
lastfull, än mången af den tidens gifta qvinnor. Hon hade i alla
händelser ett företräde framför dessa, det nämnligen, att hon för
sin flygtighet kunde förebara sitt ogifta stånd. Och hvad
hjertegodhet och sjelf uppoffring vidkommer, torde hon haft
få sina likar. För att rätt kunna bedöma denna Frankrikes
Aspasia, måste man, med ett ord, hafva den ärbara fru de
Sevignés yttrande för ögonen, hvilket hon afgaf, då någon
förebrådde henne, att hon satt ett för högt pris på sin
lättfärdige mans hufvud genom att förhjälpa honom till ett större
penningelån: »Bah, i fall jag ej sätter något annat på min
mans hufvud, kan väl ingen vara missbelåten!»
Man har delat Ninons tillbedjare i trenne klasser:
»be-talare», »martyrer» och "favoriter», af hvilka de först nämnda,
med föga hopp om att någonsin kunna uppnå favoriternas klass,
hade till uppgift att af sitt öfverflöd lemna henne medel att
utöfva en gifmildhet, som gjorde henne till de fattigas i
Paris älskling, medan martyrerna voro lika illa deran, som
Tantalus, och fingo åtnöja sig med att egna den tillbedda en
obrottslig trohet och långvarig, uppoffrande vänskap. För
andras räkning tog hon dessa båda klassers hjälpsamhet i
anspråk. Sjelf ägde hon en visserligen ej stor, men dock
för hennes behof fullt tillräcklig förmögenhet, och äfven de,
som bedömt henne hårdast, hafva måst medgifva hennes
personliga oegennytta. Om hvem, som varit primus i den
tredje, afundade klassen, äro meningarna delade. Man har
talat om en tapper kavallerilöjtnant de Saint-Etienne, om en
hertig af Chatillon, grefve Gaspard de Colligny och, hvad
Segrais och Voltaire också synas vilja antaga, om Frankrikes
då mest betydande man, kardinal Richelieu.
Huru härmed nu än må vara, så hade Ninon de TEnclos
att bland sina beundrare inregistrera ett större antal
framstående män, än kanske någon annan qvinna på jorden.
Fastän hon, till följd af sina fria religiösa åsigter, visst icke
kunde undgå att blifva föremål för den bigotta, qvinliga
aristokratiens förföljelser - »samhället är visserligen alltid
beredt att förlåta lastens djerfhet, men aldrig tänkandets»
- och fastän denna aristokrati till och med kom hofvet att
allvarsamt tänka på hennes inspärrande i ett kloster eller
hennes öfverlemnande åt stiftelsen för »ångrande jungfrur»
(en plan, som Ninon fann så mycket mer onaturlig, som hon
»vore hvarken det ena eller det andra»), så förstod hon
att genom sina högtstående tillbedjares inflytande och guld
hålla den hotande faran fjärran och genom nya, glänsande
eröfringar visa sina fiender, hvad skönhet och snille, parade
med godhet, förmå.
Den fransyske konstnär, hvilkens genialiska afbildning
af den ovanliga skönheten återgifves å föregående sida,
lemnar oss en fullständig tablå af denna ryktbara qvinnas
lif. Man kan säga, att teckningen ensam för sig är en
biografisk skizz. Yi se den tjuguåriga Ninon, sarabandens och
lutans Ninon, för hvars behag sjelfva kardinalspurpurn var
ett otillräckligt skydd. Yi se den ungefär fyrtioåriga Ninons,
visserligen mer mognade, men ännu alltid lika sköna, anlete,
hvilket förtrollade en Condé, en marskalk Bassompierre, en
grefve d’Estrées, en grefve Choiseul och en markis de
Yillar-ceaux, hvilken sist nämnde var föremål för hennes hela
passion och var fader till hennes son och dotter. Det var denna
Ninon, som den rörande sköna fröken Lafayette, hvilken
framför Ludvig den XIY föredrog klostret, egnade sin
varmaste vänskap. Det var också för henne Moliére föreläste
sin Tartufe, och det var hennes omdöme han vädjade till;
det var henne grefve Larochefoucauld (»Frankrikes
Epiktetes») först meddelade sina fina »Maximes et reflexions»
med samma bön, som Moliére, och det var denna Ninon,
hvars hand Gustaf II Adolfs dotter, Christina, kysste,
förklarande, att hon lärt känna århundradets största »honnéte
homme». Yi återse henne vidare som sextioårig, ännu nästan
lika skön och ännu ett föremål för tusendes dyrkan, och vi
skåda henne ändtligen, som åttioårig matrona, med af tiden
helt lätt berörda, anderika drag, en Labruyéres, en Chapelles,
en S:t Evremonts med fleras högt skattade väninna och
för-kunnerskan af den tolfårige Yoltaires stundande ryktbarhet,
hvartill hon i sin mån bidrog genom att testamentera honom
en summa till anskaffande af böcker.
Ninon de TEnclos afled i den höga åldern af nitio år och
fem månader, och hennes gamle tillbedjare Chaulieu säger
om hennes skönhet ännu på senaste ålderdomen, att
kärleksgudarna hade sökt och funnit en tillflyktsort i hennes ansigtes
skrynklor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
