Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett blad ur Nordafrikas historia. - Två naturunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kort tid efteråt kommendera en flotta af femton skepp.
Vexelvis allierade med åtskilliga af barbareskstaterna, senare
beroende blott af sultanen i Konstantinopel, anlände de, på
kallelse från Algier, som ej kunde skydda sig mot de
Christnas angrepp, till dess kust med ej mindre än tjuguåtta skepp
och slogo spaniorernas flotta på flykten.
Här är platsen för omnämnandet af det stora brott,
som gaf de båda bröderna en krona.
Provinsen Algier styrdes då af Selim Eutemi. Såsom
erkänsam värd, gjorde denne sitt bästa möjliga för den
fruktade sjöröfvare, hvilken han redan betraktade såsom sin
befriare. Han nödgade Arudj att taga sin bostad i hans eget
palats och gaf honom rätt
att der’ lefva som
sjelfherrskare. Denna fulla
förtrolighet hade någon tid
fortfarit dem emellan, dä ett
rykte hastigt spred sig, att
Selim Eutemi i badet
öf-verraskats af döden. Några
medbrottsliga, som hjälpt
Arudj att öfverrumpla Selim
och sett honom med egna
händer strypa denne, aktade
sig väl för att utsprida
mördarens hemlighet. Deras
tystnad och hycklade sorg läto
förmoda en naturlig död.
Hotet om en
öfverhängande fara för Algier tillät
ej att lemna den suveräna
makten vakant. Arudjs
personliga mod och militära
snille utpekade honom
såsom den ende, hvilken vore
i stånd att kraftigt skydda
landet, och då manskapet
på flottan äfven på det
otvätydigaste uttalade sig
för hans upphöjande på
thronen, så såg sig Arudj
snart proklamerad’ till
suverän öfver Algier.
Nedhuggandet af tjugutvå
oppositionsmän gjorde ock sitt
till att hastigt styrka hans
lagliga rätt till makten.
Barbarossa I, som man
äfven kallat den enhändte,
emedan han två år förut,
1513, förlorat en arm i
slaget vid Bejiage eller Bugi,
herrskade dock ej länge.
Yid försvaret af Themsen
mot spaniorerna dog han
af ett skottsår efter endast
tre års regering.
Barbarossa II.
Barbarossa II, hvars porträtt, måladt af Yelasquez, vi här
meddela, efterträdde sin broder och fortsatte under
osman-iskt skydd sina pirattåg mot de christna staterna. Han
eröfrade Tunis, hvilket likväl 1531 åter gick för honom
förloradt, hvarjämnte han fick hela sin flotta (åttiosex skepp)
förstörd af kejsar Karl Y. Det oaktadt fortsatte han, såsom
turkisk amiral i Algier, sina roftåg ostraffadt och med
utomordentlig lycka, tills han vid ett tillfälligt besök i
Konstantinopel afled derstädes år 1546.
Lika tapper, som sin broder, hade han dock en lifligare
känsla för^ rättvisa och mensklighet, än denne. Härom vittnar
äfven följande episod ur hans skiftesrika lif, hvilken
traditionen bevarat:
Khair-ed-Din, sä lyder historietten,
tvangs att fly från en liten
stad på spanska sidan, i
hvilken han genom
öfverraskning lyckats intränga.
Här lemnade han sin son,
som ännu var så liten, att
hans fosterföräldrar kunde
dölja för honom, att han
var ett öfvergifvet barn och
att hans fader var den
fruktade Barbarossa. Tjugu
år senare återkom denne och
belägrade den lilla staden,
som dock försvarade sig så
kraftigt, att han skulle sett
sig nödgad att afstå från
företaget, om icke
förräderiet, mot riklig godtgörelse
i guld, öppnat portarna för
honom.
Ändtligen herre på
platsen, lofvade han att skona
deras lif, som så
hjelte-modigt gjort honom
motstånd, om blott hans son
blefve honom återgifven.
Det öfvergifna barnets
fosterföräldrar förde, försedda
med ojäfviga bevis, till
Khair-ed-Din en ung man om
tjugu år, hvilken denne
igenkände såsom den, som
sålt och förrådt den
belägrade staden. Barbarossa
råkade i häftigaste vrede
öfver sin sons nedriga
förräderi mot det land, som
fostrat honom, och lät honom
allena umgälla, hvad han
eljest ämnat låta vederfaras
samtliga de hårdnackade
stadsinvånarna, nämnligen
dödstraffet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
