Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Långt fjärran. Musik af Fredrika Wickman. - Ur portföljen. - Indiska visdomsord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kas ut - - i den kal–––la mull.
blott för min dju - - f>a, dju - pä kär - leks skull!
Ur portföljen.
"Makt är rätt," I bilden åo sidan 349 har konstnären sökt
illustrera ofvan stående mening. Några apor hafva för att
tillfredsställa sitt begär efter sötsaker, tillegnat sig en honingskaka. På
hvad sätt de lyckats i sina tjufaktiga afsigter, framlyser ej ur
taflan, men alltid måste det hafva varit med maktens, med den
starkares rätt.Q "Makt är rätt", lyder ju den moderna statens
valspråk, som vi så i det offentliga som enskilda lifvet finna tillämpadt.
Men att denna grundsatts ofta kan föra till rätt ledsamma följder,
visar just vår bild. De små bin, hvilkas samhälle de fyrhändta
röfva-rena plundrat, synas ej vara af den åsigten, att "makt är rätt."
Yi se dem tvärtom i farten med att söka lära sina angripare, hvad
rätt är och hvad det vill säga, att "synden straffar sig sjelf."
Med sin tafla vill konstnären inskärpa hos oss, att det finnes
blott en absolut makt: det eviga rättas.
Sin bästa belysning erhåller hans verk dock först, när man erfar,
att detsamma var utstäldt i 1872 års Parissalong, och att det är
en träffande allegorisk framställning af det våld, som i kriget 1870
-1872 öfvergick franska folket från tyskarnas sida. De anfallna
bina försvara i döden det bo, som fostrat dem, och blanda galla i
sötman för segrarena.
Utan tvifvel hafva dessa sednare också länge sedan funnit, att
segerns byte ej varit det ljufvaste, och det är med full rätt, målaren
låter den gamla apan förtviflad söka sin tillflykt i den söndriga
rotkorgen. Hvem denna apa är, skall läsaren lätt förstå:
porträttlikheten är slående, om ock de tre verldsbekanta hårstråna saknas.
Utanför Helsingör. Midt emot Helsingborg, på andra sidan
"sundet", ligger den lifliga danska sjöstaden Helsingör med
Kroneborgs fästning. Det är denna del af det danska kustlandet, som
målaren II. Peterson valt till motiv för en praktfull, år 1880 i
Berlins konstutställning exponerad tafla, af hvilken vi å sidan 372
meddela en afbildning.
Den målarkonstens tid är förbi, då konstnärer af betydenhet
sökte verka blott genom det sakliga. Storartade naturscenerier,
alpverldens under, på ettobehagligt sätt ordnade, och öfver hufvud
"sköna trakter", hörde då till de mest eftersökta föremål för den
målande konsten. Det är i dag helt annorlunda. Konstnärer, konst-
vänner och den stora allmänheten hafva lärt sig inse, attonaturen
öfver allt är skön, öfver allt i sig döljer ett poetiskt inneha]!. Det
fordras blott ett välöfvadt öga, en skolad iakttagelseförmåga och
egen mottaglighet för naturens poesi, för att se detta behag, och
dertill en uppöfvad teknik, för att -kunna afmåla det. En af regnet
uppblött landsväg, en torr hed, en kolarehydda vid ett stilla träsk,
buskar och skog, ängsmarker och lugna vattenytor, enskildheter från
höglandet, den blåaktiga gletscherisen, väldiga stenmassor,
enbjörk-eller talldunge och dylikt föredrager våra dagars målare framfor
den behagliga land skåps vyen. Och han har rätt, ty sådana
naturbilder äro i hvarje fall hans egna skapelser, dikter i färg, som han
ensam känt och gifvit uttryck. Mer, än öfver former och påtagliga
bilder, måste han visa sig vara herre öfver ljus och luft. Att kunna
uppfatta och sinnligt framställa luft och ljus, deras toner, deras
reflexer, deras olika verkningar, kännetecknar i dag den jlugtige
landskapsmålaren. Det är ju detta, som vi från fordom så mycket
beundrat hos de nederländska mästarna.
Med dem delar bland andra den konstnär, hvars tafla föranledt
oss att nedskrifva dessa rader, förtjensten af att mästerligt förstå
behandlingen af ljuseffekter.
Den Petersens målning, vi återgifva, kan utan fara ställa
sig vid sidan af de förnämsta "Nederländare". Den framställer för
oss det lugna vattnet i Öresund utanför Helsingör. Der finnes blott
få föremål: några i hamnen liggande skepp, en bolmande ångare
och ett par andra fartyg ute på hafsspegeln. Det är allt.
Belysningen är det, detta milda, af lätta moln beslöjade luftperspektiv,
som genast mäktigt drager oss till detta konstverk, hvilket i vår
färglösa reproduktion verkar med till och med samma kraft, som
oljemålningen sjelf. De matta, mildt genomskimrade molnen i
förgrunden, ljusstrimman bakom och tonernas fina öfvergångar i
hvarandra, men företrädesvis källan till detta ljus, den lätt molnhöljda
himmelen, som breder sina skuggor öfver midtpartiet och blott
här och der lemnar ljuset tillfälle att bryta sig igenom - allt detta
är måladt med underbart öfvertygande kraft och med äkta poesi.
Effekterna framträda synbarligen helt oclrhåJlet osökta. Deji mörka
ångaren, de breda seglen äro ju välförståendes staffage, såsom
bisaker ställda i det milda ljusets flod. Men det är just dessa, som
gifva det hela dess Qfulla verkningskraft, och höja det tofehag, som
luft och ljus utöfva på betraktaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
