- Project Runeberg -  Familjen H /
123

(1922) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Senare avdelningen - Varför!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Blixtar och lågor,
flammande vågor
av världseldens hav!
Stormar, som ryten
och kedjorna bryten
till tystnadens grav!

Tordön — I alla
krafter, som svalla
i världsaltets bröst!
Sen, i en kvinna,
en härskarinna,
förnimmen min röst!

Ljungen, o ljungen,
sjungen, o sjungen,
hell frihetens dag!
— — — — —
Segersång klingar,
Livet får vingar!
— — — — —
Den fria är jag!


Åter skrattade hon vilt och ropade: »Hur härligt,
hur härligt, hur präktigt! Vad jag är glad, glad, glad!
Nu är min regeringsdag inne!... En krona... en
krona av eld skall ur mörka skyar nedstiga och sättas
på mitt huvud. Min dag är inne, min stund är
kommen!»

I detta ögonblick stod, till min obeskrivliga tröst,
översten vid den olyckligas sida.

»Du måste», sade han, »återvända till ditt rum.»

Med en häftig rörelse gjorde Elisabeth sin hand lös
ur hans, och i stället att, som förr, ödmjukt lyda hans
önskan, stod hon nu framför honom stolt och trotsig,
med en Medeas uppsyn, och upprepade: »Min stund är
kommen! Jag är fri! Måste? Vem vågar säga detta
ord åt mig, här på detta ställe? Står jag icke i mitt
rike? Håller icke min moder mig i sin famn? Ser du
ej, huru hennes eldarmar omfatta mig och stöta dig
bort?»

Översten, som fruktade för ett tilltagande utbrott av
hennes vansinnighet, ville taga henne i sina armar,
för att bära henne till slottet åter, då hastigt Elisabeth
med oändlig ömhet lade sina omkring hans hals, i det
hon sade: »Så, om jag sluter dig i mina armar, och du
mig i dina... då skall min moder upptaga oss båda i
sitt eldsköte. Vad klar och himmelsk sällhet! I dag är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/familjen/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free