- Project Runeberg -  Familjen H /
156

(1922) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Senare avdelningen - Te och supé - Förmodad kör från mina läsare - Förklaring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hennes nåd, som emellertid hade gått ut, kom vid
sångens slut åter in, hållande vid handen den
förtjusande sångerskan — den änglasköna — — Hermina.
Översten steg upp och gick emot dem. Med en verklig
fadersömhet omfamnade han den intagande varelsen
och presenterade henne högtidligt i sällskapet som sin
fjärde älskade dotter.

Må ingen förtänka kornetten, att han ej genast sprungit
upp och kastat sig på knä för sin älskade. Han kunde
det verkligen ej. Känslan av hänryckande sällhet var
för stark för hans avmattade krafter — och en
ögonblicklig svimning överföll honom i den stund han såg
inträda, vid sin moders hand, den älskade varelse, som
han trott vara för alltid för honom förlorad. Hennes
nåd stjälpte nu rentav över honom ut hela sin eau de
cologneflaska.

Då han åter öppnade ögonen, mötte de Herminas, som,
fulla av ömhet och tårar, vilade på honom. Översten tog
de unga älskandes händer och förenade dem. Hela
familjen slöt en krets omkring de båda sälla. Ord talades
ej, men dessa blickar, dessa leenden, fulla av kärlek och
sällhet — o, huru mycket bättre äro de ej än ord!

Förmodad kör från mina läsare.



»Men huru? Men vad? Men varför? Men när? Men
hur kom, hur gick det till?»

Jag skall ha den äran att metodiskt och ordentligt,
som det höves en husrådinna, däröver avgiva min

Förklaring.



Då ett gelé är inemot färdigkokat, slår man äggvitor
uti, för att (såsom det heter i konstspråket) klara det.[1]
Så även, då en roman, liten berättelse eller annan litterär
hopkokning av samma art nalkas sin fulländning,
slår man till med en explikation eller en förklaring för att
reda grumlet; och denna har merendels mycket av
äggvitans egenskaper, nämligen att vara seg och
sammanhållande, klar och förklarande och tämligen smaklös.

Jag ser redan vilka grimaser här göras åt mitt
äggvitskapitel och är själv litet orolig och ängslig för det,

[1] Läsaren torde benäget erinra sig att husrådinnans lycka eller uppkomst
bereddes eller uppkoktes genom ett vingelé. Såsom skyldig tacksamhets
minnesgärd för hjorthornens avkomma, dukar hon nu upp därmed till dessert.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/familjen/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free