Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- MIN HISTORIAS HISTORIA af And. Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
despotiska Gustaf Adolf i försvar under dennes
orimliga och envisa kamp mot samme Napoleon.[1]
Blott tretton år gammal, fick jag min
uppmärksamhet rigtad på dessa händelser. Våren och
sommaren 1808 följde vi tillsammans på några
gamla kartor finska fälttågets gång under
gemensam förtjusning öfver segrarna vid Revolaks,
Pulkila och Lappo m. fl. samt öfver presten
[1] Olof Fryxell, Anders Fryxells yngste bror, berättar, att
deras fader tillfälligtvis befann sig i Karlstad, då Adlersparres
armé genomtågade staden på väg till Stockholm för att afsätta
Gustaf den fjerde Adolf. Vid underrättelsen härom blef
prosten utom sig af vrede, och hans hustru hade stor möda att
på qvällen förmå honom gå till sängs, i förhoppning om att
han skulle lugna sig, när han fått sofva på saken. Men nej!
Knappt hade han på morgonen vaknat, förr än han utbrister:
“Nu vet jag hvad jag skall göra, jag skall gå till torget och
tala för soldaterna och säga, att vi styras illa, ty det kan ingen
neka, men att kungen ej rår derför, ty han är ett dumhufvud,
utan tjufvar och skurkar ha tagit regeringstömmarna, och de
äro skulden till Sverges olyckor. Vill Adlersparre jaga bort
dem, så gör han en god gerning, men vill han afsätta kungen,
som är en hederlig karl och vår laglige konung, så är han en
upprorsmakare, som bör halshuggas. Detta skall jag ropa ut,
så det dånar i knutarna“. Hans hustru, som kände mannens
oförvägna sinnelag, blef dödligt förskräckt och förestälde
honom det lifsfarliga och ändamålslösa häri, men utan verkan;
hon bad, hon gret, förgäfves! Då i sin ångest hittade hon på
en qvinnolist. Hon tog sin mans permissioner, lade dem i en
byrålåda och gömde nyckeln. Sedan prosten, såsom då var
brukligt, druckit sitt morgonkaffe på sängen, steg han upp för
att kläda sig. Strax derefter hörde fruntimren honom ropa:
“hvar äro mina byxor?“ – – Allmän uppståndelse! Man
letade och letade, men de förkomna plaggen kunde icke
återfinnas. Prosten måste alltså beqväma sig att stanna inom fyra
väggar. Till gengäld trakterades han flere omgångar med
kaffe, hans älsklingsdryck, och erhöll lektyr, hans
älsklingsnöje. Först ett par timmar efter arméns aftåg framtog
prostinnan de saknade klädespersedlarne och tillstod sitt skälmstycke.
Mannen skrattade hjertligt, men förblef dock flere dagar tyst
och förstämd. (Utgifvarens tillägg.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faminhist/0030.html
