Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - MIN HISTORIAS HISTORIA af And. Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eftersägare i alla länder. Nästan liela
litteraturen var deraf genomträngd, och ej minst
romanerna. La Fontaine och Kotzebue lästes då för
tiden lika ifrigt, som i våra dagar Bulwer, Marryat
och Eugène Sue. I nästan alla de förstnämndes
skrifter återfinner man samma åsigter, samma
beståndsdelar; nämligen lastfulla furstar och hof,
högmodiga, hårdhjertade och samvetslösa
aristokrater; men deremot redliga, dygdiga och
aktningsvärda personligheter inom medelstånden. Det var
likasom dygd och ära, heder och tro skulle
uteslutande hafva tillhört sistnämnde samhällsklass.
I enlighet med Rousseaus paradoxer började man
väl redan då att någongång framställa
naturmen-niskan eller den närmast till naturen stående
arbetaren såsom urbilden af mensklig förträfflighet.
En sådan åsigt var likväl då för tiden mera
sällsynt; och det blef först längre fram och i
synnerhet efter 1830 och än mer omkring 1840, som
ett stort parti började här i Sverge drifva den
läran, att det var i synnerhet inom bondeståndet
och den lägre arbetsklassen, man kunde finna
heder och ära, oegennytta och förstånd. I mina
barna- och första ynglingaår var deremot
medelklassen smekbarnet hos både författame och
allmänna tänkesättet. Jag minnes ganska väl, huru
de umgängeskretsar, i hvilka jag uppväxte, trodde
och påstodo, att gudsfruktan och rättvisa, heder
och oegennytta funnos förnämligast hos nämnda
samhällsklass, hos våra egna jemnlikar. Bönderna
deremot ansågos så okunniga och råa, att de icke
kunde tagas med i räkningen; dessutom för myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
