Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Fryxells författarskap i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag mitt silfverbröllop med Svenska historien. Det
var hösten 1822, jag som kollega i Maria började
arbeta derpå, då utan plan, utan bestämdt mål,
nästan drifven af en inre känsla, ett behof att
uttala min förtjusning öfver våra forntida kämpar.
Jag kan säga, att jag började och fortsatte arbetet
likaså mycket för mitt eget nöje som af någon
annan driffjeder. Det har varit under lifvets
skiftande öden min glädje, min tröst. Också har
jag varit detsamma trogen. Redan 1837 hade
jag kunnat vara revisor och 1840 och 1844
riksdagsman. I stället för landets ensamhet hade jag då
kunnat få njuta af Stockholms nöjen och derjemte
göra mig känd, skaffa mig måhända vänner här
och der, fästa blickarna på en eller annan kräkla,
o. m. dylikt. Allt sådant, alla dylika planer har
jag försakat för att ensamt lefva för min historia.
Att då efter 25 års arbete med en sak blifva
ryckt derifrån för att störtas i en främmande verld,
sådant är temligen hårdt. Men, säger man, det
gäller ju blott några månaders uppehåll i arbetet.
Visserligen. Men kommer jag in i
riksdagshvirf-veln, ho vet, om jag mäktar arbeta mig derur?
Jag känner inom mig ett frö till politisk
klåfingrighet, mångfrestenhet, en ofta brinnande lust att
störta mig midt in i dagens strider, en lust att
äfven med min röst ropa högt: Upplösning är
icke Upplysning. Jag vågar ej utsätta detta
element för frestelsen af en riksdag. Utskotten och
plena äro heta drifbänkar för sådana frön.
Kann-stöparandan inom mig ropar högt och ideligen:
Inled mig icke i frestelse!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
