Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ärlige Harrison hade sina särskildta skäl för att betvifla
klokheten af denna befallning, men sedan den en gång var
gifven och emottagen, fanns det ingen annan hjelp än att åtlyda den.
Han satte derföre af i kort galopp, åtföljd af taffeltäckaren,
i en sådan militärisk hållning som anstod den, hvilken tjent
under Montrose, samt med en utmanande mine, som blef ännu
bistrare, genom de inspirerande dunsterna af ett qvarter
brännvin, som han passat på tillfälle att tömma till Kungens välgång
och Covenantets[1] förderf, under de korta ögonblick han hade
lediga från sina militäriska åligganden. Olyckligtvis hade denna
kraftiga förfriskning alldeles kommit honom att glömma
nödvändigheten af att egna någon uppmärksamhet åt sin eftersta rotes,
Goose Gibbies svårigheter och vedermödor; ty hästarne hade
ej väl fallit i galopp, förrän Gibbie’s kragstöflar, hvilka den
stackars gossens ben voro ur stånd att hålla stadiga, skiftesvis
började slänga emot hästens sidor, och som de voro beväpnade med
hvassa sporrklingor, besegrade de slutligen djurets tålamod, hvilket
hoppade och slog bakut, medan den stackars Gibbies böner om
hjelp aldrig nådde den tanklösa taffeltäckarens öron, emedan de dels
förqväfdes af stålhufvan, hvari hans hufvud var instucket, och
dels öfverröstades af den krigiska melodien om de Tappre
Græmes, som Mr Gudyill hvisslade med hela styrkan af sina lungor.
Slutet blef att hästen sjelf snart tog sakerna om hand,
och efter att till åskådarnes stora nöje hafva hoppat hit och
dit, slutligen satte af i fullt språng emot den redan beskrifna
familje-vagnen. Gibbies pik hade sluppit ur sitt hängband och
fallit i en horizontal riktning mellan hans händer, hvilka, det
gör mig ondt att nödgas säga det, sökte en vanhederlig säkerhet i
ett så fast tag i mahnen, som deras muskler kunde åstadkomma.
Hans kask hade äfven helt och hållet åkit ned öfver hans
ansigte, så att han såg lika litet framför sig som bakom sig; och
om han också gjort det, skulle det gagnat honom föga under
de omständigheter hvari han var försatt; ty liksom om han statt
i förbund med de missnöjda, red hans häst i fullt språng spärr
emot det hertigliga gala-ekipaget, hvilket den fällda lansen
hotade att genomränna från fönster till fönster, med fara att
under sin genomgång genomborra lika många menniskor som
Orlandos ryktbara stöt, hvilken enligt den Italienska episka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
