Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Insurgenternas hela antal kunde utgöra ungefär ett tusen
man, men af dessa bestod knappt hundra af rytteri; och
hälften af dem var ej ens drägligt beväpnad. Men styrkan af
deras ställning, medvetandet af att de tagit ett förtvifladt steg,
öfverlägsenheten af deras antal, samt framför allt deras
brinnande fanatism, voro de medel, hvarpå deras anförare räknade,
för att ersätta bristen af vapen, utrustning och krigs-tukt.
På sluttnigen af den höjd, nedanför hvilken de
uppställt-sin slagtordning, sågs en mängd qvinnor och barn, hvilka det
genom förföljelsen äggade religions-nitet drifvit ut i ödemarken.
De tycktes ställda der som åskådare af en strid, hvilken skulle
afgöra så väl deras eget, som deras fäders, männers och söners
öde. Lika de fordna Germaniska folkstammarnas qvinnor,
upphäfde de vid första anblicken af sin öfver spetsen af den
motliggande höjden anryckande fiendes glittrande leder gälla skrik,
hvilka verkade som en äggelse för deras anhöriga att kämpa
till det yttersta vid försvaret af det dyrbaraste de ägde. Dessa
uppmaningar tycktes äfven hafva sin fulla och kraftiga verkan;
ty ett vildt hurrarop, som vid soldaternas åsyn flög ifrån led
till led, tillkännagaf insurgenternas beslut att strida till
sista man.
Då dragonerna gjorde halt på öfversta randen af kullen,
läto deras trumpeter och pukor höra en hotande och utmanande
krigs-fanfar, hvilken genljöd genom rymden, lik en mordengels
högljudda kallelse, hvarpå Vandrarne till svar förenade sina
rester och uppstämde i en högtidlig sång de två första verserna
af sjuttionde-sjette Psalmen, enligt den Skottska Kyrkans
metriska öfversättning, —
"I Judaland väl Gud är känd,
Hans namn är stort i Israel,
Hans boning uti Zion står,
I Salem står hans helga tjäll.
Han krossar bågens pilar der,
Och sköld och svärd, — stor är förvisst
Din kraft, o Gud! Du segra skall
Trots röfvar-skarans makt och list."
Ett härskri, eller snarare ett högtidligt bifallsrop följde
på slutet af den första versen, hvarpå den andra uppstämdes
af insurgenterna, hvilka på sig lämpade Assyriernas undergång
såsom förebådande utgången af deras egen förestående kamp: —
"De stoltas glädje blifva skall
I sorg förbytt, — dö skola de!
Hvar krigare skall fälla ned
Sitt vapen och om miskund be.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
