Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•817
upplefva, och menniskor, hvilkas sinnen varit förvirrade af de
våldsamma politiska brytningarna och den allmänna
regementsförändringen i kyrka och stat, hade börjat återvinna sitt
vanliga lynne, och egna den vanliga uppmärksamheten åt sina
en-skildta angelägenheter, i stället för att afhandla de offentliga.
Högländarne ensamma motsatte sig tingens nya ordning, och
voro talrikt i vapen under Viscounten af Dundee, hvilken våra
läsare hittills kännt under namn af Grahame af Claverhouse.
Men tillståndet i Högländerna var vanligtvis så oroligt, att man
ej ansåg den der rådande större eller mindre förvirringen
synnerligt inverka på landets lugn i allmänhet, så länge deras
o-ordningar voro inskränkta inom deras egna gränsor. I
Lågländerna hade Jakobiterna, som nu utgjorde det underkufvade
partiet, uppgifvit allt hopp om att kunna uträtta något genom
öppet motstånd, och blefvo nu i sin ordning nödsakade att
hålla hemliga sammankomster och ingå föreningar till ömsesidigt
försvar, hvilka regeringen kallade förräderi, medan de skreko på
förföljelse.
När de segrande Whigs återinsatte Presbyterianismen
såsom national-religion, och återgåfvo de Allmänna
Kyrko-försam-iingarna deras naturliga inflytande, voro de långt ifrän att
motsvara de anspråk, som under Carl och Jakob högljudt höjts
af Cameronianerna och den öfverdrifnare delen af
Non-konfor-misterna. De ville ej höra talas om några förslag till det
Heliga Tros-förbundets återupprättande, och de som väntat sig i
Konung Wilhelm finna en tros-ifrande monark, blefvo högligen
besvikna, då han med den hans nation utmärkande flegman
tillkännagaf sin afsigt, att tillåta alla religions-former, som voro
förenliga med statens säkerhet. Dessa af regeringen hvilade
toleranta grundsatser väckte mycken förargelse hos det
våldsammare partiet, hvilket fördömde dem såsom rakt stridande
emot Skriftens ord, till försvar för hvilket inskränkta påstående
de anförde flera Bibel-språk, hvilka, som man lätt förstår,
samt-ligen voro lösryckta ur sitt sammanhang, och till största delen
hemtade från de befallningar, som i Gamla Testamentet gåfvos
Judarna, att utrota alla afguda-dyrkare ur det Förlofvade Landet.
De knotade äfven högljudt öfver det inflytande, som lekmän
tillegnade sig genom patronat-rättighetens utöfvande, hvilket de
kallade en kränkning af Kyrkans kyskhet. De tadlade och
fördömde såsom Erastianska många af de åtgärder, hvarigenom
regeringen efter Revolutionen visade sig hågad att blanda sig i
Kyrkans styrelse, och vägrade bestämdt att aflägga tro- och
huldhets-eden åt Konung Wilhelm och Drottning Maria, så länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
