- Project Runeberg -  Fantasiens verldar och verklighetens verldar /
23

(1867) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sållad med flockiga moln, liknande ständigt skiftande
mosaiker. Ljuset vi sända seleniterna, hvilket vi kalla
det gråa och hvilket vi ända härifrån kunna observera
straxt efter nytändningen, varierar således ständigt
i styrka.

* Denna rörlighet, denna ständiga vexling i jordens
utseende måste hos seleniterna ha väckt den tanken
att detta klot är obebodt. Hvarpå skulle från deras
ståndpunkt de antaganden stödja sig, hvilka talade
till fördel för dess beboelighet? De hafva en fast,
ständigt beståndande grund, på hvilken de kunna lefva;
men man ser ej något dylikt på jorden. Kunna
förnuftiga varelser lefva på detta atmosferiska hölje, som
likformigt omsluter klotet? En selenit skulle drunkna,
om han fölle ned deri. Kan någon lefva på detta
gröna haf, som täcker större delen af jorden, eller på
dessa moln, hvilka synas och försvinna hundra gånger
om dagen? För öfrigt rullar jorden omkring med en
sådan hastighet och företer ett elementernas ständiga
uppror och ostadighet! På sin höjd kunde man tro,
att dess invånare vore varelser utan tyngd, hvilka på
något oförklarligt sätt hölle sig midt emellan det fasta
och rörliga elementet. Huru skall man kunna tro på
dylika existenser?

Pä sådant sätt hafva seleniterna, om de äro lika
skarpa tänkare som vi, sedan länge kommit till visshet
om att jorden är obebodd.

Sådant är, med några korta drag tecknadt,
seleniterna Subvolves’ fädernesland, sedt i fogelperspektiv.
Vi skola nu aflägga ett besök i det okända land som
bebos af Privolves.

II.

Under de långa och tysta nätterna — i sanning
tysta, ty ej en vindfläkt afbryter den eviga stillheten
— kunna seleniterna subvolves lyfta sina ögon mot
Himmelen och der betrakta jorden, deras jungfruliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:37:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fantasien/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free