Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos oss skingra mörkret! Och måhända vi i vår
ordning skulle göra tjenst som måne åt en innanför
jorden liggande verld!
Bayle har trott, att Lactantius icke riktigt
uppfattat Xenofanes; men Bayle låter sig här missledas
af ordet sinum, som ej bestämdt betecknar månens
inre, utan snarare hans sida. Det är tydligt, att
Xenofanes icke velat säga, att månmenniskorna voro
inneslutna i denna planets inre, utan blott i stora och
djupa dalar. Lactantius har emellertid tydligen hakat
sig fast vid denna tanke, emedan han förekastar honom,
att dessa måninvånare »således hafva en annan måne,
som upplyste deras nätter.»
Sedermera tillägger han pompöst: »Hvad skola vi
säga om dem som tro på antipoder och som ställa
menniskor med deras fötter mot våra? Kan man vara
nog dum att tro, det menniskor finnas, hvilkas fötter
ligga högre an deras hufvuden! Landskap, der allt är
upp- och nedvändt, der frukterna hänga uppåt och
trädtopparna peka nedåt! Att regn, snö och hagel falla
nedifrån uppåt! Låtom oss icke längre egna de
hängande trädgårdarna vår beundran, och uppställom ej
dem längre bland verldens sju underverk, ty här träffa
vi filosofer, som i luften upphänga fält och haf, städer
och berg. Man finner ursprunget till denna irring hos
dem, som hafva påstått, att jorden är rund.»
Derefter anför han utmärkta skäl mot jordens
runda form, och hvad som härvid framför annat
väcker vår förundran är, att han i likhet med Plutarkos,
med hvilken vi samtalat i föregående kapitel, håller
sanningen i sina händer, för att sedermera kasta den
långt ifrån sig: »Om man frågar dem som försvara
dessa dårskaper, huru det kommer till, att icke alla
kroppar hos antipoderna fålla ned i den undre delen
af himmelen, svara de att det är naturligt, att de tunga
kropparna falla i riktning mot medelpunkten, och att
all tyngd är riktad mot denna medelpunkt, liksom
ekrarna i ett hjul; att de lättare kropparna, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
