Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad gagn hafven I, forskande andar, af att studera
naturen, af att känna om stjernorna äro bildade af eld,
jord eller vatten.
Den heliga och andäktiga okunnigheten åsidosätter
allt sådant; ty med händerna sammanknäppta i skötet
väntar hon sin lycka endast från Gud.
Intet oroar henne, intet upptager hennes
uppmärksamhet, med undantag af den eviga hvilan Gud värdigas
skänka oss efter vår död.
När Cartesius blef underrättad om den dom som
afkunnats mot Galilei, gömde han sorgfälligt sin bok om
Verlden, eller en afhandling om ljuset, deri han mer
otvetydigt uttalade sig till förmån för vår lära, än i sin
Afhandling om Hvirflarna. Hans förtrogne vän, fader
Mersenne, — huru rädd han än var till sin natur, hvilket
äfven visar sig i hans Commentariwn in Genesim (1640), —
låter emellertid hänföra sig till en bekännelse till förmån
för vår åsigt, när han kommit underfund med likheten
mellan månen och jorden. En annan ifrig anhängare af
Cartesii läror, Henry Leroy, Regins kallad, framhåller
i likhet med Patrizzi det band som förenar månen och
jorden, som gör dem till tvänne grannstjernor, delande
samma bestämmelse och samma rum inom rymden.
(Philosphia naturalis 1654). — J. Hevelius, författare till
Selenografen, har användt sin mesta tid som astronom
på månytans undersökning, öfver hvilken han först bland
alla upprättat en geografisk karta; han delar åsigterna
hos de föregående, hvilka framhålla öfverensstämmelsen
mellan mån- och jordkloten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
