Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
armar och deras nedre extremiteter riktiga ben. En orolig
själ tog sin boning i deras bröst.
Några spår af sin förra natur hade de likväl kvar.
De voro fallna för att titta åt sidan, de gingo vaggande
på sina alltför korta lår, och deras kropp var alltjämt
betäckt af ett fint dun.
Och Maël tackade Herren Gud, därför att han hade
upptagit dessa pingviner ibland Abrahams barn.
Men hän sörjde vid tanken, att han snart skulle
lämna denna ö för att aldrig mer komma igen och att
kanske pingvinernas tro, när han var borta, skulle vissna
ned likt en alltför ung och späd planta, som saknar vård.
Och han började tänka på att förflytta deras ö till
Armorikas kust.
»Jag känner icke den eviga vishetens rådslag», sade
han till sig själf. »Men om Gud vill, att ön skall flyttas,
hvem skulle då kunna hindra det?»
Och den helige mannen tvinnade af linet i sin stola
ett mycket smalt, fyrtio fot långt rep. Han knöt den
ena ändan af detta rep om en klippspets, som stack upp ur
gruset på stranden, och hållande den andra ändan af
repet i sin hand, steg han ned i sin stenho.
Stenhon gled fram på hafvet, bogserande Pingvinön,
och efter nio dagars färd landade den lyckligt på
bretagnarnes strand, medförande ön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
