Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärrartad skogsterräng och genom den en gräfd flötningsränna!
En manstark på stranden sysselsatt stockflötarskara
samlade sig genast kring oss, erbjudande sin
hjälp att bringa farkosterna öfver den egentliga
vattendelaren: en för tillfället stängd damlucka för
reglering af vattenståndet på ömse sidor om åsen!
Anbudet antogs; efter par minuter sutto vi på andra sidan
luckan, och rodde i kanalen tvärs genom „åsen“ här
endast 100 meter bred!
Vi voro nu i den yttersta ändan af det östligaste
tillflödet till Mellersta Finlands vidsträkta vattenområde,
så att säga vid en källarm till Kymmene älf. Vår
väg var gifven, utför till hafvet! Framför oss låg ett
nytt geografiskt område, för oss alla hittills fullkomligt
obekant. Kanske var det därför den ödsliga trakten
gjorde ett än ödsligare intryck. Vi kände oss förflyttade
långt in i en djup ödemark och i denna stämning
plöjde vi det tvåmila Suonteenselkäs bölja. En
gäll hvissling skar genom luften, en hvit rökpelare i
ljudets riktning förrådde dess upphof, ett frustande
lokomotiv. Vi hade alldeles glömt att Savolaksbanan sökt
upp denna afsides bygd, vi hade glömt att i Finland
de stora kulturmedlen sorgfälligt undvika odlade och
tättbefolkade trakter. Det var med persontrafiken på
denna ödemarksbana vi hade att konkurrera i våra
kanoter. Denna gång hade vi öfvertaget, vi representerade
turistströmmen, bantåget endast en massa tungtlastade
sandvagnar. När vi landstego i Suonnejoki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
