- Project Runeberg -  Fartens tjusning /
24

(1928) [MARC] Author: Henry Segrave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. II. Kappkörningar förr, nu och i framtiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

att ha fått göra det. Jämfört med vad dessa under detta
tidiga skede presterade förefalla de bedrifter, som
utfördes av efterkrigsracerförarna, skäligen obetydliga.

Jag nedskriver icke denna sats i syfte att få beröm
för någon klädsam blygsamhet. Det är helt enkelt ett
ovederläggligt faktum. Ty, sannerligen, det fanns jättar
på den tiden! Oaktat de godtyckliga förordningar, som
senare tiders kappkörningsmyndigheter påtvingat oss, ha
vi lyckats höja de genomsnittliga fartsiffrorna. Men man
får förvisso icke förgäta, att restriktionerna ifråga om
maskinens dimensioner och de artificiella kurvorna, vilka
höra så nära samman med den moderna
tävlingsvagn-praktiken, äro försvinnande små, jämförda med de
svårigheter, som tidigare förare hade att kämpa emot. Då
befunno sig tävlingsvagnarna, konstruktivt sett, i ett
utpräglat embryoniskt skede, och vägarna voro i ett så uselt
tillstånd, att våra dagars förare knappast kunna fatta det.

Enbart detta faktum gör det nästan svårt att tro på
verkligheten av några av de prestationer, vilka utfördes
för omkring 20 år sedan. Tänk på dammet t. ex. Under
den tid, som jag suttit vid ratten på en tävlingsvagn, har
dammet knappast berett oss några allvarligare
olägenheter.

I de landsvägslopp där jag deltagit har tävlingsbanans
yta i regel blivit speciellt behandlad, antingen med tjära
eller med klorkalciumlösning. När det varit som värst,
har det endast varit frågan om en smula damm i
kurvorna, där slirningen av bromsade eller fullständigt låsta
hjul rivit upp ytan. För övrigt vet man i ett banlopp —
utan hänsyn till dess längd — nästan alltid på pricken
vad man kan vänta, ty för varje nytt varv blir man mer
förtrogen med banan. Detta är orsaken till, att även om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fartenstju/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free