Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den svenska allmogens jakt, af Nils Keyland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tålamodspröfvande nätter. Vakgluggar hafva användts vid skytte på
rofdjur, för hvilka åtel utlagts. För öfrigt komma alla föremål i
naturen, buskar, trädstammar och stenar o, s. v., den sanne
krypskytten alltid väl till pass.
Att man i sällskap med tamboskap och hästar med lätthet kan
närma sig vilda djur, utan att dessa skrämmas, är ett sedan
urminnes tider kändt förhållande, som jägare med fördel och på
mångahanda sätt begagnat sig af. Lapparne hafva sålunda efter
tama renar lyckats komma inom skotthåll för deras vilda släktingar.
Med vargar har man plägat åka i möte eller ock, i afsikt att locka
dem, har man vid släden bundit en åtel, som fått släpa på snön.
Understundom har man i åkdonet, t. ex. kolryssen, haft en gris,
som genom sitt skrik väckt vargens uppmärksamhet — grislock.
Vargskytte från släde förmedelst pilbågar finnes antydt redan hos
Olaus Magnus. Svanjakt tillgick enligt samma författare sålunda,
att jägaren, spelande på cittra eller flöjt, höll sig dold på stranden,
antingen i en »hästs eller oxes skepnad» d. v. s. i en skjuthäst eller
skjutko, eller ock under buken på ett lefvande djur, hvarifrån han
kunde rikta den dödande järnkroken. [1] Högt i toppen af träd sittande
fågel sköt man öfver ryggen af sitt dragdjur o. s. v.
Lock, d. v. s. med pipor eller röstorganen framkallade
härmläten, är sedan ålder jägarens mest bepröfvade medel att lura djuren
inom skotthåll. Bloss hafva nattetid med fördel användts vid skytte
och fångst af kråkfåglar, tjäder och orre.
Åtel eller bete betraktas ännu af mången som jägarens
enkannerligens fångstmannens vade mecum. Till bättre ledning för
dennes hemsökelser än allting annat torde emellertid den säkra
kännedomen om djurens bo och tillhåll tjäna. Just i denna torde ock
allmogejägarens största styrka hafva legat.
Bulvaner, lefvande eller uppstoppade, hafva af allmogen sinnrikt
användts i ändamål att förmå djuren att närma sig som — vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
