Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fjärdings-väg ut i hafvet. Den öländska började också att bära sten, men
då hon kom med första stenfånget, blef hon af en dräng skjuten
med en skäkta tvärs genom lifvet. Hon satte sig då att hvila på
en sten, som efter henne kallas Sekiels sten, och som däraf har
fått en fördjupning i toppen. När hon sen repat sig och gick
vidare, slog blixten ihjäl henne vid Persnäs. Stenarna, som hon
bar, bilda nu de stora kumlen på Persnäs backar.
Denna sägen är så enkel till sin grundtanke, att den lätt kan
spontant uppstå hvar som helst, utan att man behöfver antaga något
samband mellan dess olika varianter. Dessa äro därför också till
sin form ganska växlande. I några af dem förekommer
försteningsmotivet! Att utpeka någon af dessa såsom stående i särskildt nära
släktskap med Finnsägnen är därför både onödigt och omöjligt.
Däremot kan det ej anses för djärft att antaga, att Finn- och
Asgårdssägnerna ha uppstått ur sägner af denna sista enkla typ.
Resultatet af denna undersökning skulle alltså i korthet vara
ungefär följande. Ur en allmänt utbredd folktro, att gamla,
storartade byggnadsverk eller egendomliga naturbildningar ha
åstadkommits af jättar, ha enkla sägner uppstått för att förklara deras
innebörd, och hvarför de ej afslutats. Ur någon dylik sägen har så
framgått en mera sammansatt form, hvari berättas, att ett
byggnadsverk uppförts af ett troll åt någon person, som lurat det på
bygglönen. Detta motiv har i Tyskland utbildats till sägnerna om
djäfvulen som byggmästare, hvilka bilda en grupp för sig, nästan
lika afgjordt kontinental som Finnsägnen är skandinavisk. I
Norden har motivet utvecklat sig till den sägen, hvars äldsta folkliga
form måhända finns antydd i Alvissmal. Ur denna har sedan
uppstått å ena sidan den litterära Asgårdssagan och å den andra den
folkliga Finnsägnen. Under det den förra kanske är ursprungligt
norsk, tycks Finnsägnen ha tillkommit på svensk mark, där den ur
Titelituresagan upptagit namnmotivet i stället för den
ursprungliga bestämmelsen om en faststäld tid för arbetet. Hur
Finnsägnen som sådan utvecklats, förändrats och vandrat har i det
föregående behandlats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
