Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 N. E. HAMMARSTEDT.
den ursprungliga myten, som Oden drack lifsmjöd ur Odrerir, medan
hans kropp hang nio dygn liflös i världsträdet.l Den åldriga tron,
att människosjälen i dödsstunden såsom en fågel lämnar kroppen, är
fullt sammanhängande med den teriomorfistiska föreställningen om
naturmakterna och de gudomliga väsendena såsom fåglar. Likasom
trädets »makt» innebodde i trädets stam såsom en fågel, och, om
trädet fälldes, flög därifrån, så lämnade människans själ i döden
kroppen såsom en osynlig eller vid vissa tillfällen synlig fågel. Ett
allmänt kändt exempel lämnar visan om >Liten Karin». Denna
uppfattning af människosjälen såsom en fågel var gammal hos
forn-ägypterna. Själfågeln af bildades hos dem med människohufvud och
har gifvit upphof till antikens siréngestalter, från hvilka, såsom
Weicker2 säger, en oafbruten utvecklingskedja sträcker sig till
kristendomens framställning af änglarnes sjungande skaror. Enligt
samme forskare uppträder i Europa den människohöfdade
fågelbilden redan under mykenisk tid i fynd från Knossos på Kreta, men
tillhör egentligen den eftermykenska tiden.5 Emellertid anser äfven
Weicker, att tron på själafågeln, ehuru icke människohöfdad,
förefunnits hos grekerna långt förut, och att den tillhör den
»indoger-manska» urtiden.4 Med den animistisk-manistiska grundåskådning,
som behärskar den tyske forskaren, förmår han emellertid icke ens
förutsätta, att denna »indogermanska själsfågel» kan hafva varit
annat än en människosjäl, och anar icke att den också, och först,
kunnat vara en »själ» i tingen, en »makt» eller en »naturdämon»,
som å ena sidan utvecklat sig till en ham för människosjälen och å
andra sidan till en uppenbarelseform för de heliga föremålens
»heliga ande».
1 Havamal 138-141. - Jfr Skåldskaparmäl, k. 1. (sid. 75 i Finnar Jönssons
edit.) Märkligt är, att, likasom Oden här berättas äga en underbar brynsten, enligt
fransk folktro hackspetten innehar en underbar ört, som meddelar öfvernaturlig kraft»
om man med den gnider sina lemmar. Mot denna ört bryner hackspetten sin näbb och
kan sedan hacka hål ända in i kärnan på de hårdaste ekar. E. Rolland, Faune
po-pulaire de la France, 2 (1879) s. 62.
2 Anf. arb. s. 19.
8 Anf. arb. s. 93 samt tillägget.
4 Anf. arb. s. 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
