Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅGELN MED MÄJSELN ELLER YXAN. 203
myeket i tydlighet öfrigt att önska, ligger det i öppen dag, att den
från början är grundad på folklig tradition, Antoninos anför den ock i
samband med en fågelsaga, hvars ålder (den antydes redan i Odyssén
19,518 ff), utbredning och varianter intyga dess folkliga popularitet.
Såsom timmermän och konstnärer framstå hackspettarna också
i Aristofanes’ Ornites (v. 1,153 ff), hvarest det är dessa fåglar,
peli-kantes, »de visaste byggmästare», som med sina näbbar uppyxa
portarna till fåglarnas stad. Egendomligt förefaller, att Polyteknos hos
Antoninos framställes såsom vagnmakare. Huruvida detta har
mytisk eller språklig orsak vill jag emellertid ej här söka utreda.
Däremot vill jag framhålla, att framställningen af hackspetten såsom
timmerman och handtverkare ännu möter i den schweiziska
benämningen på denna fågel: Zimmermann, och i franska provinsspråk:
charpentier, samt italienska carpentiere (Sicilien: carpinteri). Såsom
den förste innehafvaren af mäjseln eller yxan är han till och med
den förste träarbetaren, urkonstnären.1 Det var ursprungligen icke
han, som mottog det gudomliga attributet af vare sig Zevs eller
Hefaistos, utan det var de som ärfde honom. Således är det icke
egentligen bronsålderns heliga dubbelyxa (pclekys\ hvilken i själfva
verket äfven den var en timmeryxa (jfr Iliaden 13,391; 23,114 ff.,
Odyssén 5,234 ff), utan stenålderns mäjselformiga, krokskaftade
stenyxa (jfr benämningen dryolcolaptes), som tillades hackspetten. Förr
än dubbelyxan af brons dyrkades, hade den enkla stenyxan betraktats
såsom ett heligt föremål, såsom en den förnämsta bland fetischer.2 Ja,
den förmodan är icke alldeles utesluten, att fågeln en gång rent af
betraktats såsom en bevingad lefvande yxa, ett föreställningssätt,
som. huru främmande och underligt det än förefaller oss, för primitiv
. .
uppfattning ingalunda låg aflägsen. An i dag kallas den svarta
hackspetten på finska palolcärki, d. v. s. »den svedda udden» eller
»brandeggen». Detta är för öfrigt i själfva verket till sin senare
sammansättningsled endast en parallell till såväl det latinska picus
som de germanska specht, spett, spik.
1 Om de naturliga förutsättningarna för denna uppfattning se anf. upps. »Fågeln
med segerstenen», sid. 185.
2 Jfr Chr. Blinkenberg, >Tordenvåbenet> (Köpenh. 1909), anmäld i Fataburen
1909 sid. 180.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
