Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydelsefulla ställning, som vissa fågelarter intaga i folktron i
åtskilliga länder. Särskildt framhålles, huru närvaron af röda eller gula
fjädrar på fåglarnas hufvud gör dem till föremål för vissa föreställningar
om deras förmenta makt eller betydelse i ett eller annat afseende.
Såsom ett litet bidrag till kännedomen om, att en dylik
uppfattning äfven gör sig gällande i Afrika må följande rader måhända
ej sakna intresse utan förtjäna att komma forskningen till godo.
Missionären K. G. Rodén, som länge verkat i Eritrea vid
missionsstationen Grheleb har välvilligt för Riksmusei räkning insamlat
en hel del däggdjur och fåglar. Bland de sistnämnda förekomma
äfven flera arter med röda fjädrar på hjässan. Dessa äro dels
hackspettar, Picidae, af arten Dendromus nubicus, dels »skäggfåglar»,
Capitonidae, af arterna Lybius undatus och Barbatula minuta. Alla
dylika fåglar kallas enligt pastor Rodén »Isa» på Tigre-språket, och
Mensa-folket har den föreställningen, att dessa fåglar båda lycka
eller olycka, allt efter som de höras från vänstra eller högra sidan.
I senare fallet är det ett dåligt förebud, så att t. ex. om en man
af Mensa-folket är stadd på vandring till något ställe och hör en
»Isa» från höger, vänder han genast om hem för att undvika den
olycka, som han i annat fall skulle råka ut för. Hör han däremot
en »Isa» skrika på sin vänstra sida är detta återigen ett tecken på,
att en stor lycka väntar honom.
Äfven längre söderut i Ost-Afrika äro hackspettarna hållna för att
vara lyckobringare. Jag har i ett fall personlig erfarenhet däraf. Min
förste bössbärare, en präktig och pålitlig karl af Wakambastammen
med namnet Kongoni, hörde tidigt en morgon i mars 1911, då vi
gingo ut på jakt tillsammans vid Guaso Nyiri i Brit. Ost-Afrika, en
hackspett skrika. Han lyfte då genast på mössan – men om detta
var afsiktligt, vågar jag ej säga – och utbrast »leo pika njama», d.
v. s. »i dag skola vi skjuta kött = villebråd». Af en lycklig
händelse fogade det sig så, att jag just den dagen en kort stund
efteråt fick skjuta ett lejon, och detta stärkte naturligtvis Kongoni i hans
tro på hackspettarnes betydelse.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
