Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN. 243
han fann. Sedan ledsagade man honom till hans hem efter att förut
hafva bundit alla svinfotsbenen på hans rygg.
Att det kunde gå roligt till skildrar denna berättelse som är
sanningsenlig. I Lilla Alstad gick för många år sedan drängen
från gården nr O till gården nr O med en svinfot. Kommen i
stugan framför han sin hälsning. De innevarande hade ej lof att
taga honom förr än han lagt paketen. Som han sä lade paketen
på öfversta bordsändan och skulle till att springa, hade gårdens
drängar smugit sig ut och låst >fostodarren» samt stodo ute på
gården och väntade på honom. Men drängen tappade icke
koncepterna för det, utan när han fann dörren låst, vände han helt om i
förstugan samt sprang rakt igenom stugan och kammaren, där
kvinnan på gården satt och blef mycket förskräckt, ut i
spiskammaren, där en lam satt i väggen till köket. Han satte båda
händerna mot lammen och for på hufvudet genom hålet ut i köket, där
han »faller pladask i gorretyngan» - ty de hade ej hunnit med och
*tvillna» allt »dricked» - som han välter, »so ad allt dricked springer
ud po golled». Men drängen är likväl kvickt åter på benen igen
och ut genom köksdörren och springer sedan hem, medan gårdens
drängar står med långa näsor vid farstudörren och väntar.
o
Aret efter skulle samma dräng göra sitt »bravatt» om, men »de
flö opp me hönsen». Sedan han lagt foten från sig på bordsändan
och sprungit ut, blef han förföljd af gårdens drängar med det
resultatet att de togo honom just som han skulle in i porten till sitt
hem. Drängen blef nu buren tillbaka igen och måste så till deras
åtlöje »eda svinefoden o ta en supp for var lidd han hitte. Sien
bänt di svinefodsbenen po hans rygg o ledde hem han o opp for
fostodaren o sa ti mannen, om han nu ville ta var po sin dräng
for nu so hade de ledsaged han him». Sedan var det jo mannens
skyldighet »spandera po dom for de ad di hade tivaretatt hans
dräng». De blefvo jo så inbjudna för att få littet till bästa för
besväret. Bonden försökte då att få dem likadana, och i fall det
kunde lyckas, sände han bud till den andra bonden, om han ville
hämta sina drängar »förr di va bled lit valna i benen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
