Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖLLOPS- OCH FASTLAGSBJÖRN. O
och insamlade gåfvor åt brudparet, hvarefter bröllopslaget upplöstes
och högtiden var slut.l
Likheten mellan ståendet på bänken och ståendet på stabben
är i ögonen fallande, och tvemänningsdrickandet på bägge hållen är
tydligen identiskt2. Men vid nyss skildrade upptåg är det »björnen»,
som innehar rolighetsmakarens, stabbgubbens, roll och gör
insamlingen, och tydligt är att denna insamling står i direkt samband
med tvemänningsskålen, till hvilken »björnen» äfven genom sin
närvaro under bordet - såsom ett dödadt djur - otvifvelaktigt står
i något lätt anadt förhållande.3 Att den kagge »björnen» hade hos
sig under bordet haft någon användning, fastän detta icke vidare
omnämnes, är nämligen uppenbart, och synnerligen antagligt synes,
o
att den motsvarar den kutting, hvarur man i Ångermanland »sög
björnens blod». Vida mindre ursprungligt framstår här omtalade
bröllopsbruk i Malung i Htilphers dock redan vid medlet af
1700-talet gjorda uppteckning. Enligt denna var det den sista sån öl,
som inbars vid bröllopet, hvilken kallades »björnen», och dennas in-
. .
förande var ett tecken att högtiden var slut.4 Äfven här förbindas
dock tydligt »björnen» och drycken intimt med hvarandra.
Antagandet att förtärandet af »björnens blod» äfven på de håll,
där visserligen ett björnupptåg men ingen antydan om någon
därmed förbunden dryckessed omtalas, dock en gång ingått i detta
såsom ett viktigt moment, synes mig mer än sannolikt, och detta
antagande bestyrkes, såsom vi längre fram skola finna, äfven af
utom-svenska folkseder.
Utom från redan nämnda socknar i Dalarna finnas från samma
landskap anteckningar om leken att »skjuta björn» från Nås och
Floda socknar. Sannolikt har plägseden på förra hållet utöfvats
på ett sätt, som erinrat om det bröllopsbruk i Malung, som redan
skildrats. Arosenius omtalar i korthet, att man vid bröllopet skju-
1 T. Arosenius, Beskrifning öfver provinsen Dalarne. Malungs socken. Falun 1864,
s. 29-30.
2 Jfr förf:s anf. upps. »Kvarlevor av en Frösritual*.
3 Beträffande detta senares egenskap af en Frösrit hänvisas till Magnus Oisen,
»Fra gammelnorsk myte og kultus», s. 32, i Maal og Minne 1909.
4 Hiilphers dagbok, Vesterås 1763, s. 273.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
