Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIERI, FÖRLOFNING OCH BRÖLLOP I DELSBO. 75
sedan såsom vigselring. Någon särskild förlofningsring brukades
icke förr. Först för omkring fyrtio år sedan började en sådan
komma i bruk, men den bars i hvart fall icke förrän på
lysningsdagen.1 Skänkerna voro för öfrigt i de flesta fall desamma,
nämligen en »låskedja», en förgyld specieriksdaler och ett löfspänne,
alla af silfver, samt tre sidenhalsdukar. Bland gåfvorna fanns
alltid lin. Smyckena såväl som sidenhalsdukarna skulle flickan bära,
när lysning afkunnades, och den grannaste halsduken skulle hon
alltid ha på den andra lysningsdagen. Var mannen förmögen,
lämnade han ofta skänkerna i en silfverskål.
Ehuru knappast några ord växlats därom, ansågo sig de unga
efter gifvandet och mottagandet af dessa gåfvor som förlofvade, och
fästmön arbetade flitigt med att spinna, väfva och sy på sin
utstyrsel, ty komma tomhändt till sitt nya hem ville hon icke. Sedan
fästmön fått allt det hon föresatt sig att göra före bröllopet färdigt,
brukade hon erbjuda fästmannen att taga tillbaka alla gåfvorna.2
Afslog han då detta anbud, som han naturligtvis alltid gjorde,
börjades med ifver tillrustningarna till bröllopet, som vanligtvis hölls
i flickans hem. Förlofningskalas förekommo sällan, men då det
lystes andra gången, brukade fästmön inbjuda flickorna ur både
hennes och fästmannens släkt till ett - man skulle kunna kalla det -
afskedskalas, då det var sista gången hon som flicka hade bjudning.
I senare tid har det ock varit brukligt, att då en ung man
beslutit att gifta sig, han en söndagsmorgon kläder sig med mera
omsorg än vanligt och går till den utvaldas hem samt direkt hos
föräldrarna i så få ord som möjligt framställer sitt frieri. Är det
då så, att föräldrarna ingenting ha emot partiet, inkallas flickan,
som vanligtvis begär en tids betänketid; men om hon känner friaren
som en aktningsvärd person och om hon ej själf är bunden af löften
till någon annan, kan det hända, att hon omedelbart gifver sitt ja.
Friaren gifver då uttryck åt sin tacksamhet genom ett trofast hand-
1 Anna Hjelinström, >Seder och bruk, folktro och sägner, person- och tidsbilder»
i Svenska landsmål XI, 4 (betecknad Hj), s. 16.
2 Detta bruk uppgifves dock såsom >förlänge sedan bortlagdt»; traditionen därom
härstammar påtagligen från L, s. 201 f; jfr H. s. 135.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
