Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 LOUISE HAGBERG.
kan ett utaf dem alldeles säkert dateras till 800-talet på grund af
samtidigt funna föremål.1 Helt naturligt är ju dock, att dylika fynd
ej kunna blifva lika talrika som de af sten eller metall, hvilka ju
lättare motstå tidens tand, och att linne ej påträffats tidigare an
ifrån bronsålderns dagar behöfver ju ej därför betyda, att ej linet
långt dessförinnan varit kändt af våra förfäder.
Att linet torde haft stor betydelse i nordisk fruktbarhetskult,
därpå tyder ett annat för en del år sedan gjordt arkeologiskt fynd,
det så kallade F10ksandsfyndet, som bland annat innehåller ett
benredskap från äldre järnåldern, närmare bestämdt 4:e åihundradet
e. K., och å hvilket enligt en för ett par år sedan gjord tolkning
finnes en magisk runinskrift, hvari ordet lin förekommer, och påvisas
af författaren linets samband med den phalliska Volsekulten.2 Och helt
nyligen har en intressant språklig utredning verkställts beträffande
namnet Härnevi (namn på en socken i Uppland). Visa sig dessa
undersökningar ytterligare kunna bestyrkas, skulle bevis för våra
förfäders kännedom om linet finnas från en mycket aflägsen
förhistorisk tid. Dessa undersökningar gå nämligen ut på att visa,
att Härnevi skulle utgjort kultplatsen för en linets gudinna H0rn
eller Härn.3
Vittnesbörd om att linet mycket tidigt måste ha odlats och
bearbetats af våra förfader och för dem varit af stor betydelse finna
.x
vi emellertid än vidare i den stora mängd forntro och folkseder som
varit och ännu äro förbundna med linodlingen. Skördens storlek är
ju beroende på linets längd, alltså är det af största vikt att få linet
så långt som möjligt, att få den mesta tågan och de minsta
blånorna. Och för att söka tillförsäkra sig en god skörd ha våra förfäder
därför sedan långliga tider tillbaka tagit sin tillflykt till vissa
riter och ceremonier, genom hvilka de trott sig kunna utöfva
inflytande på den blifvande linskörden såväl med afseende på linets
längd och styrka som på dess hvithet. Under tidernas lopp ha så-
1 Meddeladt af f. riksantikvarien prof. O. Montelius.
2 M. Oisen, Fleiksandindskriften, i Bergens Museums Aarbog 1909. Bergen 1909.
H. 2. S. 15.
3 O. Lundberg och H. Sperber, Härnevi. Uppsala 1912.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
