Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»STORA ROFVOR OCH LÅNGT LIN.» 151
gårdarna för att få traktering.1 Några särskilda tillrop omnämnas
icke därifrån. När de gamla finnbyggarna i Tåsjö socken
fettisdagen åkte skidor, täflade de om hvem som skulle få den längsta
hampan - de odlade nämligen icke lin utan hampa - och då någon
föll uti backen, var det ett tecken till att hampan skulle lägga sig
i åkern för denne och sålunda fördärfvas.2
I Jämtland, exempelvis Gråxsjö sn, heter det, att man den dagen
är ute och »åk långline», och hvarvid såväl kälke som skidor åkes.
. .
Ar det då vackert väder och före, så att man åker iväg långt,
anser man, att den blifvande sommaren blir en »linsoinmar», och sår
man mycket lin i förhoppning därom.2
Kommer man så än längre norrut som till Västerbotten, så
berätta gamla, i Holmsund närbelägna byar bosatta personer, om huru
förr i tiden honoratiores från Umeå fettisdagen plägade samlas i med
hvita tofsprydda slädnät utstyrda slädar och så begifva sig ut på
slädparti till någon gastgifvaregård, där sedan dans m. m.
anställdes. Härvid plägade en del vara utklädda. Ungdomen i byarna
samlades däremot för att, som det hette, »skjutsa» (= skju-uss) i
långa backar d. v. s. åka kälke.3
Från Blåsmarks by, Piteå landsförsamling, i Norrbotten
berättas, att fettisdagen förr i världen varit en fridag, som firats med
kälkbacksåkning och mycken och kraftig mat. På eftermiddagen
åktes kälke, och därvid användes stöttingar och »flake» (skogskälke),
och ju större backen var att åka i, dess bättre ansåg man det vara.4
I Neder-Luleå kallades fettisdagen »rinnardagen». Hade man ej
backar i närheten gjorde man sig sådana. Ett ladu- eller fähustak
eller något dylikt med utfyllning af några bräder kunde i värsta
fall få tjäna till »rinnbacke». De mer försigkomna ungdomarna
fört-skaffade sig i regel till närmaste bergklint - ju brantare dess bättre
- och fingo där sitt lystmäte i våghalsig skidlöparsport
tillfreds-ställdt. Kvällen slutades med bal.5
1 Anteckning i Nordiska Museets arkiv af intendenten N. E. Hammarstedt.
2 Meddeladt af kyrkoherden dr E. Modin, Multrå.
3 Meddeladt af kapellpredikanten A. H. Thorelli, Holmsund.
4 Meddeladt af fru Emy Granquist, Gammelstad.
6 Norrbottens-Kuriren 19/7 1912 (Aug. Nordström).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
