Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOUISE HAGBERG^.
Sedan uppsatsen lämnats till sättning, hafva nedanstående
uppgifter tillkommit och införas här såsom ett tillägg,
Vare sig arian sitter på marken eller flyger högt första gången
man ser henne på året, så bör man ej försumma att med handen
gripa en sak som är lång, ty då får man verkligen långt lin. Samma
föreställningssätt är också utbredt i Norge. När dufvan kan gömma
sig i eklöfvet, och allöfvet är så stort som ett musöra, då bör
linet sås. Vill man ha mycket frö, sår man i ny, vill man ha långt
lin, sår man i nedan. Linåkerns läge bör bestämmas af en kvinna,
men såningen bör aldrig företagas, då man väntar regn eller då
himmelen är mulen. Fröet är lagom tjockt sådt, om man med
tummen fuktad och tryckt mot marken kan upptaga nio frön. Linfrö
som förvarats i en mjölig påse får ej användas, ty då får linet skorf,
ej heller får gården sopas före såningen, om man vill ha vackert lin.
Vill man ha tåga i linet,’ bör man vid såningen undvika Kristi
himmelsfärdsveckan, men för att verkligen få linet godt behöfver
bonden och hans hustru blott dansa nakna omkring linåkern.
Linlyckan förlorar man emellertid, om svinen böka i fältet. »Svin i lin,
de’ ä’ bara hin», heter det. Linet vill ej heller växa, om man efter
linbråkning uppbränner, skäktfallet.1
När linet sås, skola karlarne få kokta ägg och icke potatis, och
kvinnorna förpläga karlarne på bästa sätt, då de skola få sin säd
sådd.2
I den till Helsingland gränsande kapellförsamlingen Bingsjö i
Rättviks socken omtala gamla personer, att det förr i tiden varit
vanligt, att gamla och unga fettisdagen roade sig med siad- och
skidåkning.
1 Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria. Strängnäs 1888 och Uppsala 1889.
B. I. H. IV. S. 103, 104 och 105. B. II. II. VII. S. 92.
- Hembygden 1910 nr 22. Helsingfors 1910. S. 352.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
