Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRIMITIVA ELDGÖRNINGSMETODER. 227
nöd, har man öfver landet burit helig eld, kallad Gnid-eld. Denna
eld får sitt namn däraf, att han framkallas genom gnidning, sålunda,
att man med en torr eke-pinne häftigt borrar ansyls (= motsols, från
höger till vänster) emot något torrt trä, tills det fattar eld. Den
heliga elden, sålunda upptänd, kringbars sedan öfver hela landet,
ifrån gård till gård, med den yttersta skyndsamhet, ungefärligen på
samma sätt som inan af ålder kringfört konungens budkafle.
Kring-bärandet gick igenom’ natt och dag och måtte aldrig stadna, likasom
elden ej heller måtte införas under tak. Så snart han på detta sätt
kommit fram till någon gård, blef bäraren stäendes ute och ropade
med hög röst: ’Grnid-eld!’ ’Grnid-eld!’ Straxt var allt i rörelse för att
noga utsläcka all gammal eld i gården, att tända ny eld af den heliga
elden, och att skyndsamt befordra gnidelden till nästa gård. Sedan
röktes vid denna ny tända eld hela huset, både folk och fä, redskap,
fiskedon, skjutvapen o. s. v., och allt troddes på detta sätt bli
skyddadt, såväl emot farsoten, som-emot annan förgerning. - Seden
bibehöll sig länge, och man har ännu kvar en landshöfdinge-embetets
kungörelse i Jönköpings län af d. lo aug. 1764, ined förbud emot
sådan elds kringbärande.»1
P. 102. »Gnid-eld fäs då man med en ekepinne borar ifrigt
anförs (motsols) emot et annat trä, till dess det tager eld.» Vässbo
härad, Småland.2
P. 103. »Trägårdar som blifvit för giorde skola brännas med
vrid eld» (1763).3
P. 104. »Rishumlegård måste bränas med vrideld.»3
P. 105. »När Fä-siukan var i Småland, borrade de hål i en ek,
gnedo med en pinne eld, brände med den samme nio slags trä och
läto Creaturen gå deröfver. Detta blef förbjudit och hotat.»
Småland (1758).4
1 Hyltén-Cavallius, anf. arb., s. 193-194.
2 Frans AVesterdahl, Beskrifning om Svenska Allmogens sinnelag, seder etc.
Stockholm 1774.
3 J. J. Törner, anf. manuskr.
4 J. J. Törner, anf. manuskr.: jfr Wärend och Wirdarne, J, tillägg och
anmärkningar, ITT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
