Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
PROFESSORSKAN THÉRESE KJELLBERGS SILFVERSAMLISTG.
De skånska bondkvinnorna, särskildt från de rikare häraderna,
voro ganska fordringsfulla i sina anspråk på smycken, och deras
festdräkter voro rikt prydda. En god smyckesamling representerade
äfven ett rätt ansenligt kapital, och att bära en bruddräkt i all
dess glans var stundom ett verkligt kraftprof, hvarunder bruden ej
sällan var nära att digna.1 Man får dock härvid ihågkomma, att
det ej blott var sed att bära alla sina smycken på sig utan äfven
Fig. 2. Tröjspänne från Färs hd, Skåne. N. M. 118,451.
en stor del af sina dräkter. Bruden kunde sålunda vara iklädd
ända till sju kjolar med tillhörande lifstycken, hvilka motsvarade
en betydande vikt.a Liknande förhållanden gällde äfven
brudgummen, hvilken ofta var iklädd flera par benkläder, hvilket vid vigseln
kunde åstadkomma åtskilligt bryderi, då vigselringen skulle förvaras
i det innersta parets ficka, hvilken ej alltid var så lätt att finna.
Prästen förde för den skull ofta med sig en reservring.3
Att kvinnorna högt värderade sina smycken må man ej undra
på. Enligt de gamla domböckerna utgjorde smyckena den enda
1 P. Gr. Wistrand, Svenska folkdräkter. Stockholm 1907, sid. 12.
2 Wistrand, anförda arbete, sid. 2.
3 Nicolovius, Folklifvet i Skytts härad i Skåne. Lund 1868, sid. 130.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
