Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som bodde i de närgränsande byarna såsom Lia och Avholm, hade
kyrkstallar, vilka lågo i rad invid sockenstugan på ömse sidor om
landsvägen.
Så snart gudstjänsten var slut, fingo alla brått att komma ut
ur kyrkan och begiva sig på hemvägen; det var en allmän tävlan
om vem som skulle hinna hem först, ty den skulle först av alla få
sin skörd inbärgad. Detta bruk sitter i än, och »köra julkuten» är
ett vanligt uttryck för att köra fort. De, som hade varit på
bönvarvet, hade ju ingen väg att köra, utan de gingo fram och åter,
men alla begåvo sig dock ej direkt hem till sitt, ibland blev det
bjudning utav, mest för de äldre, och då kunde det väl hända, att
en eller annan efter den trakteringen nästan »kunde gå på knäna»,
innan han äntligen kom hem.
Vid hemkomsten från kyrkan fordrades en stadig frukost, och
en stående rätt brukade då vara »flottmölja». Fläskflott och mjölk
kokades upp och slogs över gott finsiktat tunnbröd. Och något
som man under julen mycket höll på var blodmat, stekt blodpalt,
som späddes på med god mjölk eller grädde och sedan åts med
lingon.
När man så stillat sin hunger och ätit sig mätt och belåten,
och kreaturen blivit skötta, blev det en stunds välbehövlig vila,
varvid hela familjen lade sig att sova, så framt ej några höllo sig
vakna för att kunna göra puts åt de andra; flickorna brukade allt
då passa på att ge de pojkar betalt för gammal ost, vilka julaftonen
gått och slagit brännvin i barnens dricka på lissbordet. Men då
må tro det blev fart i dessa, och så vart det liv utav i stället
för vila.
För övrigt höll man sig, åtminstone i alla hus, där det gick
ordentligt till, hela juldagen i stillhet, då lästes Luthers predikningar,
och det icke endast en utan flera stycken. Liksom på julkvällen
höll man sig då inne och gick icke på besök, om man inte var
särskilt bjuden. Det var bara någon »vettvilling», som gick i gårdarna
på juldagen, och den som så gjorde fick heta »jullapp». I varje
by fanns nämligen oftast en lapp eller till och med en hel
lappfamilj, som gick eller for omkring och tiggde, och lapparna vågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
