Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 SIGRID LEIJONHUFVUD.
intresse som vittnesbörd om en tydligen ännu vid denna tid
fortlevande tradition om betydelsen för »wara fäder» av att samma
dryckeskanna gick laget runt från gäst till gäst. Han avslutar
nämligen julklapps versen på följande sätt:
Då när man detta kiäril hade,
Man warse blef om Agget lade
Förgift uti en såckrad drick.
Nu sen war werld fått annat skick . . .
Man skiäncker gift i tal, i sång, i skålar.
Nu är det rnera konst ät ackta sig för gift.
Axel Gabriel påminner tjugo år senare om denna >envol som
åtföljde kannan:
Nar jag henne först fick tömma,
Och hon ur sin tysta gömrna
Första gång till Hofvet for.
och önskar att han själv på ett lika vittert sätt nu kunde s förpassa»
den till sin bror.
Ach! Hur skulle ej dess värde,
Som då Kung och Drottning lärde,
Nu af mig nytt wärde få? l
utbrister han, men beklagar på samma gång att hans skaldeåder
numera sinat.
Kannan har från Far till Son
Hunnit Séclers tal;
Men Siri Största heders mon
Fått på Ulriksdal.
Af en Ädel Moder
Har jag henne fått
Hon war Huld och göder:
önskom henne godt
Uti rågat mått! !
Så lyder fortsättningen av Axel Gabriels minnesvers, graverad
på insidan av dryckeskannans lock (fig. 3) och tydligen liksom första
strofen avsedd att sjungas som bordsvisa. Enligt traditionen på hans
tid skulle således klenoden redan då gått i arv i sekler, det vill väl
säga åtminstone i fyra släktled. Utgår man från ett sådant anta-
1 Original i nyss citerade arkiv. Överskrift »D. 21 Maij 1782».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
