Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF UPMARK D. Y.
Några minnesord
AV
N. E. HAMMARSTEDT.
Till den 13 mars 1925 förenade sig Nordiska museets och Kungl,
livrustkammarens samtliga dåvarande tjänstemän i författandet av
en festskrift till Nordiska museets styresman Gustaf Upmark på
hans femtioårsdag. T tillägnan av denna hyllning, vilken samlade nära
sexhundra underskrifter från så gott som alla mer framstående och
bemärkta vänner och gynnare av skandinavisk kulturforskning och
kulturhistoria, lyckönskades jubilaren till att »redan i sin
mannaålders fulla kraft kunna blicka tillbaka på ett rikt och lyckosamt
ar-betsskede och att med de ljusaste förhoppningar och alltjämt
ungdomlig verksamhetshåg kunna begynna ett nytt».
Vem skulle då kunnat tänka ens den avlägsnaste tanke, att den
allmänt omtyckte, levnadsglade och handlingskraftige mannen tre år
därefter skulle kallas hädan ur de levandes antal. Livet log emot
honörn, och han räckte det utan all tvekan hela sin hand. Det bjöd
honom verksamhetens och forskningeris spänning och frukter, det bjöd
honom framgång och ära. Men livet är ej att lita på. Tog det
möjligen med sin andra hand vederlag för vad det gav med den ena?
Mången gång iakttog jag med en viss undran, huru ett drag av
vemod plötsligt beslöjade Gustaf Upmarks sydländskt veka, men
samtidigt nordiskt tankfulla ögon. Men jag glömde det intrycket lika fort
som det kom. Nu återser jag det här hos hans porträtt, och jag
frågar nästan ofrivilligt: förnam han månne stundom en aning om det
öde som väntade honom - att i blomman av sin ålder ryckas bort från
l-29030 J. Fataburen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
