Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att monumenten äro få är ornamentskatten rik och mångsidig.
I ovanligt hög grad är den därför här det stumma vittnet om
kulturinflytandenas gång, om rörlighet i tiden och sinnena,
om främmande varor, som införts och då, som senare,
påverkat konstnärsfantasien och givit de nya verken sin
särprägel. Ornamentiken är en sällsam del av ett lands konst.
Den bevarar kanske mer än annat traditionen från svunna sekel.
Ett ornament kan lätt bli nationellt, bli en del av ett folks
konstnärliga egendom ända därhän att varje ny stilform, som
med det nyas ofrånkomliga kraft tränger sig in i landet,
underordnas det. På samma gång är ornamentet alltid en känslig
upptagare av nya former och ny anda. I denna dualism i dess
väsen ligger dess tjusning och även vetenskapligt sett dess
största betydelse.
Det vanliga är att ett ornament slår rot i en trakt under en
period av stor konstnärlig livaktighet. Vendeltidens starkt
nyskapande epok har sålunda satt outplånliga spår i svensk
konst och den egenartade rytmen i dess dekorativa formskatt
har kanske mer än annat bidragit till särdraget — den svenska
stilen — i senare perioders konst.
Traditionsbunden och modärn — det är det huvudintryck,
som stilen i Mora- och Älvdalshusen ger. Det stora kyrkhärbret
i Älvdalen, fig. 2 och 4, är ett egenartat utslag av romansk konst.
Endast två monument, som blivit bevarade till vår tid ge något
av samma intryck, det är de något yngre norska byggnaderna,
löftet från Roldstad, fig. 3, och stugan från Raudland, båda i
Norsk Folkemuseum på Bygdöy.
Älvdalens kyrkhärbre, som utan tvekan måste betecknas
som ett av våra märkligaste medeltida minnesmärken, står i
ett undanskymt läge strax sydöst om kyrkogården. Det torde
ej vara många personer i den stora strömmen av turister, som
drar förbi Älvdalen eller stannar i den vackra dalgången, som
uppmärksammat härbret. Belamrat med allehanda redskap,
ja även tomlårar och fat, samt ofta med trasmattor eller kläder
hängda på tork mellan förtakets stolpar, som härbret vanligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
