Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fängslande tradition: man ansåg, att denna märkvärdiga
ansiktsmask hade till upphovsman ingen mindre än Vergilius, vars
minne som bekant under medeltiden mera levde tack vare
hans förmenta skicklighet som trollkarl än genom hans
berömmelse som skald. Emellertid råkade detta Vergilius’ underverk
att sättas ur funktion, tack vare en kvinnas list. Den dråpliga
historien berättades vanligen så här:
En gång, det var under karnevalen, begav det sig, att en äkta
make för sin hustrus vidkommande ville pröva Guds dom i
Sanningens mun. När paret just var på väg genom
karnevals-vimlet, hoppade en figur i narrkåpa upp på vagnen och kysste
hustrun. Väl framkomna, svor hon med handen i gapet en
helig ed, att aldrig någon annan än hennes älskade make och
den där tokern i narrkåpa hade kysst henne. Kvinnans list
hade övergått mannens förstånd, ty narren var självfallet just
hennes älskare. Men sedan den stunden har också Bocca della
Veritå förlorat sin kraft. Historien möter oss i en mängd
varianter, ibland är det exempelvis i nunnedräkt som älskaren draperat
sig. Så levande voro emellertid legenderna om Bocca della
Veritå, att de t. o. m. trängde in i de guideböcker, som redan
under medeltiden tjänade som ledning vid pilgrimernas besök
i Roms kyrkor, kortfattade vägledningar med mer eller mindre
varierande text, vilka man brukar beteckna med den
gemensamma titeln »Mirabilia Urbis Romse». I de äldsta upplagorna
äro författarna mycket fåordiga rörande Sanningens mun; det
på 1470- eller 1480-talet i form av blockbok tryckta exemplaret
berättar sålunda om kyrkan allenast: Do stet noch der stayn
der den lewtten die vinger ab pays so sie vnrecht gesworen
hetten. Der stayn hayst welisch la buca de la veritate. Der
stain hat Virgilius gemacht. Der stain verlose sein kraft von
ayner boesen frawen die betroege’rs(?).
Som A. H. Krappe1 (Nuovi Studi Medievali, II) visat, är
emellertid fabeln till sitt väsen vida äldre. Satt i förbindelse
1 Förf. har att tacka förste bibliotekarien Oscar Wieselgren för
hänvisningen till Krappe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
