Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL ERIK
STENEBERG
av societetsporträtt. I Kraffts tidigare veik spåras intrycken
formellt genom en frisk teknik och ett färgval, som är ganska
välgörande efter den ehrenstrahlska tyngden. Men i fråga om
människoskildringen betecknar den krafftska eran onekligen
en tillbakagång. Särskilt damporträttet präglas av en
schablonmässig och modebetonad uppfattning. Individuella drag
undertryckas, tidens älsklingstyp framhäves. Karl XH-tidens damer
äro nästan undantagslöst sköna, med två lcckar i sina höga
tänkarpannor, med vinnande leenden och djup urringning.
Sådan framträder i Mörnerska samlingen Kristina Anna Bielke
(1687—1742) i en oval bild, ett typiskt, ehuru till utförandet
något ateljémässigt Krafftporträtt, fig. 7.
Som sig bör inleder en rad damer kvinnornas sekel. En
samtida till Krafft, den förut omnämnde H. Scharnhorst, torde ha
målat originalen till två porträtt av Göran Gyllenstiernas
döttrar. Egenhändig är i varje fall den 1702 signerade bilden av
Margareta Gyllenstierna (1689—1740), fig. 8. Den unga flickan
ilar förbi beväpnad med koger och båge, Dianas attribut, och
med en gest mot kogret, som ursprungligen lånats från antika
skulpturer. I Sverige hade detta mytologiska porträttmotiv
redan anor. Första gången finna vi det i en Signac-emalj av
drottning Kristina. Ehrenstrahl har det tidigast i ett 1653
daterat damporträtt (Göteborgs museum), där han även
använder samma rörelse i sidled som nu Scharnhorst. Detta
rörelseschema utbildades av van Dyck, som därmed i sina
porträtt uppnår en ökad effekt av förnäm flyktighet. Beck och
Wuchters ha upptagit det i sina Kristinaporträtt från 1650,
resp. 1660. I Mörnerska samlingen är den förbiilande Diana
aktualiserad även i ett vackert porträtt av okänd dam från
1660-talet, troligen av fransk konstnär. Scharnhorst har
använt motivet på ett klumpigare vis än dessa föregångare; hans
Diana har bastantare händer än vad van Dycks fröknar skulle
ha gillat, och målningens teknik visar mera skoltvång än egen
skaparkraft. Icke dess mindre fängslar porträttet med en naiv
charm. Dess målare är i övrigt okänd; hans stil kan dock spå-
I146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
