Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan bland de danska dräktfynden från bronsåldern och även
här äro ytterkanterna och bandens ändar särskilt markerade
genom extra utstoffering. I Linnés beskrivning av de småländska
livbanden heter det att »dess ändar woro stämde med en swårt
börda, som några gånger låg i kors, men yttersta kanten war stämd
med svarta silkes-frantsar». Det är intressant att se, hur denna
utsmyckning utvecklar sig under ett sekel framåt. De äldsta
banden — det tidigast daterade härrör från 1702 — äro
jämnbreda och i förhållande till senare typer ganska smala, bild 20.
De bliva sedan bredare, men då endast ändarna äro utsmyckade
är det både onödigt kostsamt och obekvämt vid bindningen om
livet att göra dem jämnbreda i hela deras längd. Vid 1700-talets
slut bliva banden smalare mot mitten, bild 21. I sydöstra Skåne
göras de bandprydda ändarna lösa och fästas i stället i ett band
påminnande om flikarna i en prästkrage, bild 22. De båda
styckena växa sedan samman och på några årtionden går
utvecklingen raskt emot det enorma. Från Ingelstads och Herrestads
härader äger Nordiska museet några brudlister, daterade mellan
åren 1839—1856, som i storlek helt äro att jämföra med ett
förkläde, bild 23. När plagget till sist ej kan tillväxa i storlek
fördubblas det. Från Ingelstorp härstammar en brudlist, som
består av två på samma band fästade dylika »förkläden», som
tydligen hängts ett vid varje sida. Denna utveckling skedde
under folkdräktens sista period i denna bygd. Ej långt
därefter fick bruden även på landet ingen annan utsmyckning än
myrtenkrona och slöja, en i förhållande till den forna prakten
enkel och rationell brudutstyrsel.
På en resa genom Sverige 1720 blev dansken Jakob Bircherod
vittne till ett bondbröllop i en småländsk gästgivaregård. Den
brud som han där fick se gjorde honom alldeles förskräckt.
»Ingen furia, som nyelig kommer udaf Helvede känd see meere
forstörret ud», skriver han. Hon var klädd i en krona av förgylld
mässingstråd stor som en gryta, i hennes öron hängde gröna stenar
och i övrigt var hon »behengt med baand, som taablige folck
hos os, der löber om paa gaden». Denna underliga
brudutsmyckning, som till den grad väckte den resandeutlä nningens förvåning,
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
