Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är i detalj beskriven av Crælius 1772 i hans skildring från östra
Småland. Han omtalar bl. a. ett slags överkjortel, »manton»,
utsirad på mångfaldigt sätt, »wid midjan omlindas en galon
eller grant band och sättes der bak till en stor ros af band eller
galoner, äfwen så fästas rosor på axlar och armarne, hwilka tillika
prydas med galoner, smycken, engageanter och många rader
armband». Craelius sammanfattar sin beskrivning: »ju mera
man kan få uti brudeskruden, som glimmar och gläntsar, ju
rarare är det.» Det skulle kunna göras en vidlyftig sammanställning
av de uppgifter som finnas om kuriosa i bröllopsdräkten. Från
Jämtland omtalas t. ex. 1749 att i de flesta socknar är bruden
prydd med en vit, alnslång peruk (Hagström). En litterär
adelsdam har 1806 gjort vidstående akvarell, bild 24, och därtill fogat
följande: »En så kallad BrudPiga på Fogdön är väl utstyrd med
rönbärshalsband, kalkonfjädrar samt guirlander af boxbom och
gamla leveriknappar. Guldpapper giör också en förträflig efect
i deras prydnad, de upklistra håret med talg och pålägger det med
sigtad krita. Pendeloquer af ljuskronor samt all slags glas och glitter
apliceras öfver ait; och ungefär ser hon ut som denna figur,
hvilken kan täfla med vildarna om smaken och valet af granlåt.»
(Hildebrand i Fataburen 1913, jämför Billow i Fataburen 1917).
Skrattretande är också Sundblads skildring av brudpigeklädseln i
Västergötland: »Sålunda minns jag mig ha sett en sådan
granlåts-rasande Evas dotter med ett hårband, från hvilket nedhängde en
urnyckel med röd sten midt i pannan, och en annan gång en
liten knubbig, rödkindad däka, utstofferad med ett slags diadem,
som bestod av en kasserad tschakåplåt, på hvilken med stora
genombrutna bokstäver stod: Kongl. Skaraborgs Regemente.»
Bruddräkten har tidigare en gång ej skiljt sig från den ogifta
kvinnans vanliga högtidsdräkt. Brud och tärnor liksom brudgum
och bröllopssvenner ha varit lika klädda, något som var en
förutsättning för den uppgift uppvaktningen troligen ursprungligen
haft att fylla: att dölja brudparet för onda övernaturliga väsen.
Den brudklädsel, som här beskrivits, har dock allt annat än dolt
sin bärarinna, även om vi sett att brudpigorna ibland fått en
liknande utstyrsel. Vid en stämma 1793 i Trolle-Ljungby och
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
